Meny Stäng

Dénes Krusovszky: Låt tecknen förbli obegripliga

Av Kerstin Gansmark
Dénes Krusovszky | Att gå sönder är så
Rámus | 2015
Översättning Daniel Gustafsson Pech

Denes Krusovszky. Foto: Balint Hirling.
Denes Krusovszky. Foto: Balint Hirling.

 

Dénes Krusovszky räknas till Ungerns främsta poeter, är född 1982 och bor i Budapest. Att gå sönder är så är Krusovszkys första verk som översatts till svenska. Det finns ovanligt nog två författarförbund i Ungern, ett konservativt som värnar om nationens intressen och ett liberalt som hävdar en litteratur utan givna regler och budskap. Jämfört med regimens hårda bevakning i övrigt är litteraturen nämligen inte så kontrollerad, upplevs inte av makthavarna som särskilt hotfull menar översättaren Daniel Gustafsson Pech i en artikel i ETC. Detta beroende på lyrikens svårigheter att nå ut, folk dras av gammal vana till statliga media, söker inte upp de fria alternativ som fortfarande finns.

Att läsa diktsamlingen Att gå sönder är så är som att ställas inför en stängd dörr. Diktjaget tiger; kniper ihop munnen, rör sig inte, iakttar, avvaktar. Tycks inte vilja ge en tum av sig själv. Svåråtkomlig är ordet. Svåråtkomlig och superkänslig.

Så många möjligheter det ryms
i en enda åtbörd, men det finns inte
tid för något, måste hela tiden svara,
eller åtminstone under samtalet

stirra ner i en mun och bara iaktta hur
de fuktiga, mörka orden strömmar upp,
som hade vi ingenting att förlora.
Den som smekte mig, det kändes på handen

hade tidigare haft gummihandskar,
och det jag verkligen ville säga,
sjunker nu sprattlande
insytt i en tjock säck

Denes Krusovszkys Att gå sönder är så.
Denes Krusovszkys Att gå sönder är så.

Diktjaget hade haft något att säga men någon hade nästan omärkligt visat kyla och orden försvann likt en säck med kattungar som skulle dränkas för att de inte fick plats. Att det finns liv och känslor hos diktjaget är uppenbart men det ska inte mycket till för att ögonblicket är förlorat. Uttrycken för rädsla och fascination inför både människor och ting är många och berörande. Och för att komma loss.

Fyra steg till fönstret, fyra
till dörren, två till bordet och
tre till sängen. Du försöker röra dig
ur tröstlöshetens koordinatsystem.
Trampbåt, du tänker på ordet,
inte på objektet, och framför allt inte
på minnet, ändå vet du inte vad du
ska göra med det nu. Du räknar på
saknadens ekvation, men kan
ingen formel som passar.

Krusovszky växlar mellan första, andra och tredje person, växlar också mellan centrallyrik och korta prosastycken. Uttrycket är fritt, helt i den anda han förespråkat i motsats till författarna i det traditionella, mer nationalistiska författarförbundet. Det finns inte ett uns av allmän fosterlandskärlek i Att gå sönder är så. Det är den enskilda människans specifika existens vilket inte är det samma som att den är opolitisk, tvärtom.
Inte nog med diktjagets svårigheter att tala och att röra sig. Saker är på ett mardrömslikt sätt borta. Har funnits men är borta. En sjö tömd på vatten. Hittar inte väggen som stegen ställts mot. Har en inhägnad men ingen hund till den. Inga fönster, ingen dörr. Temat upprepas i dikt efter dikt. Ett exempel:

Det fanns ingenting uppe på berget för honom.
bara liftmotorns slammar, ett gammalt trähus och några
trasiga vilstolar. Längre bort, på berget mitt emot det matta
avtrycket av en gammal skidbacke. Och mellan topparna ett
utbränt fält, ett tomt djurhägn. En äng med djurspillning,
men ingen hjord. Ingen herde, inte ett enda vilsegånget
lamm. Ingenting med verkan finns kvar.

Tröstlös ensamhet och förlust, kanske depression, men inte helt och hållet hopplöst. En svårbemästrad samborelation skymtar. Och kanske en möjlighet att uttrycka ”den subtila skillnaden mellan två ansiktsryckningar”. Känsligheten är påtaglig, knivvass.

Trots allt har jag verkligen börjat älska dig,
men jag kan inte rå för det, att jag har en
dålig hand, en som hela tiden vill skada.

Morgonen som ett strupsnitt,
avlägsnar orden, prata om det
går inte, möjligtvis skriva
nedteckna även den subtila skillnaden
mellan två ansiktsryckningar, ifall det blir
punkten dit jag kan vrida allt tillbaka.

När Ungern blir alltmer instängt skriver Krusovszky poesi med en bultande frihet bakom instängdheten. Att gå sönder är så är en raffinerat uttrycksfull diktsamling dess förmenta slutenhet till trots.