Meny Stäng

Alvin Pang – Gränslöshetens Singapore

Av Alexander Svedberg
Alvin Pang | När barbarerna kommer
Rámus | 2015
Översättning av Henrik C. Enbohm.

Alvin Pang. Foto: Ramus.
Alvin Pang. Foto: Ramus.

Alvin Pang, född 1972, är en internationellt översatt och läst poet från Singapore. När barbarerna kommer är Pangs introduktion i Sverige, och hämtar sitt innehåll från tidigare samlingar, tidskrifter och antologier. Staden Singapore är central i Pangs poesi, och det platsspecifika i hans skrivande har fått mycket uppmärksamhet. För att understryka detta inleds När barbarerna kommer med en text från Italo Calvinos De osynliga städerna:

Han sade: Alltsammans är förgäves om den sista hamnen
inte kan vara något annat än infernostaden, och det är dit ner
strömvirveln drar oss i en allt snävare spiral.

Alvin Pangs När barbarerna kommer
Alvin Pangs När barbarerna kommer

Att röra sig genom Singapore är för Pang en explorativ upplevelse. Om man som jag inte är bekant med Singapore kan denna upptäcktsresa ibland bli överväldigande. Kunskap om alla kvarter eller monument är dock inte nödvändig för att komma in i läsningen. I Pangs författarskap är metropolens spridning nämligen en kuliss mot vilken företeelser tillåts framträda.

Staden är trygg och artificiell. Regn faller på överbyggda jordar som inte längre ger någon avkastning. Maten är inplastad och fri från bakterier; plantor frodas på växtnäring och neonljus. Pang vill berätta om Singapore, men genom att dra inspiration från de singulariteter som skapar den. Han skiftar skickligt mellan perspektiv för att åstadkomma detta. Som tydligast är detta i dikterna ”Tretton sätt att betrakta ett snölandskap”, ”När barbarerna kommer” och ”Dikt till en ingenjör”. Den första är tveklöst briljant, kanske samlingens bästa:

I
Har vi varit här förut?

II
havererad klimatplanering
profitdrivna ambitioner
uppenbart inte tillräckligt.

Det andra perspektivet uttrycker något som bemöts samlingen igenom, nämligen individens ständiga törst efter mer. I ”Uppgradering” låter Pang denna gränslöshet speglas i det urbana landskapets utbredning:

Rum stora som natten. Alldeles tysta. Svängrum att äntligen drömma
om öar utan slut.

Det lilla kontrasteras ibland mot det stora genom tidningscitat, som Pang använder för att tränga ner på djupet. I samma anda beskriver den tre sidor långa ”Sju” ett flertal människoöden:

Ögonblicket då Ai kände sitt hjärta brista hade himlen exakt samma
nyans som knoppande regnbågsliljor. Med ett mjukt kristalliskt klirr
slogs det i spillror över det stenlagda köksgolvet medan stereon spelade
”Mood Indigo” som vore det ledmotiv till hennes skam. Hon behövde
inte räkna dagarna för att förstå – även om mannen hon älskade aldrig
fick veta – att hon återigen var gravid. 

Pang är inte explicit politisk, men i samlingens alla perspektiv finns en djupt rotad, om än pessimistisk, humanism. I ”Dikt till en ingenjör” skriver Pang:

Den här dikten har inte för avsikt att förändra världen
eller ens rubba den en endaste tum.

Trots detta är det tydligt att Pang tror på diktens förmåga att lyfta fram saker. Pangs poesi fokuserar på en överlagring av skeenden: den personliga berättelsen mot den kollektiva; dåtid mot nutid. Det finns en skarp satir i texterna, men också en sorgsen uppgivenhet:

för min del
      håller jag inne med slutet (avsiktligt, medvetet)
      jag håller inne med alla slut, och
     det förutan kommer ni att gå vilse på er färd genom mig   

ni kommer aldrig att hitta fram till den här berättelsens poäng.

När barbarerna kommer är stundtals träffande och briljant, men också splittrad. Liksom staden Singapore omfattar Pangs poesi en myriad perspektiv. Den spännvidden innebär också att läsningen inte alltid flyter på. Dessutom känner jag att samlingens första hälft är konceptuellt starkare än den andra, trots att övergången mot en mer utmejslad poetisk prosa är mycket vackert genomförd. Språket i den andra halvan kan också bli lite väl blommigt. Flickan som kunde älska dig (Sex-spam-fantasier) är dock en intressant skildring av den digitala tidsålderns sexualitet:

Det skulle inte finnas någonting som du behövde förstå, inga lås att varsamt och tålmodigt lirka upp, ingenting som behövde sägas eller lämnas osagt.

Henrik C. Enbohms efterord ger en värdefull insyn i den kontext inom vilken Pang arbetar. Som helhet är När barbarerna kommer mycket givande läsning, och Rámus utgivning av Pang måste ses som ett viktigt steg i att introducera mer sydasiatisk poesi på den svenska marknaden.