Meny Stäng

Eva Ström – ”så nonchalant och ändå så perfekt”

Av Kerstin Gansmark
Eva Ström |  Och morgonen redan stark och vaken omkring dig
Albert Bonniers förlag | 2016

Eva Ström. Foto: Kennet Ruona.
Eva Ström. Foto: Kennet Ruona.

Och morgonen redan stark och vaken omkring dig av Eva Ström är en diktsamling att läsa med uppslagsboken intill sig. Vem var den och den personen, vad betyder det och det latinska ordet? En aning kunskaper i engelska krävs också samt intuition och ett skärpt sinne. Det börjar lättsamt med några till synes hastigt nedtecknade ”lunchdikter” och når efter hand komplexa världar. Diktsamlingen består av fyra sviter: Lunchdikter, Achill Sound, Quiet Rose och Imaginära minnen?

Klockan är snart halv tolv
och jag sitter lycklig på Pies`n Thhighs
och betraktar den svarte stilige mannen
i grå T-shirt och solglasögon som äter sitt ägg
och sin ostmacka.

…Likt ett gammaldags svenskt bodbiträde
har servitören en blyertspenna bakom örat,
ifall också han ska få lust att
som vi snabbt skriva ner en lunchdikt
för att ära ögonblicket och New York-poeten
Frank O´Hara.

Eva Ströms Och morgonen redan stark och vaken omkring dig.
Eva Ströms Och morgonen redan stark och vaken omkring dig.

Likt Frank O´Hara, känd för att ha skrivit minst en dikt om dagen, noterar diktjaget inledningsvis detaljer vid ett lunchbord i New York, detta blandat med överraskande bilder från det egna livet. Solen skickar strålar ”snabbare än något barnbarn kan ta sina första steg på asfalten”. Ett barnbarn, varför inte bara ett barn? Den mycket erfarna och väl etablerade Eva Ström skriver precis som hon vill; infallsrikt nära sig själv, lika hemtam dock i det avlägsna och raffinerat komplexa. Från New York till Montreal, till Irland, till Paris och Rom.

Och tillbaka till det som kan vara hemstaden i den sista sviten; Kristianstad, en stad vars läge under havet kopplas samman med de dödas underjordiska boende. Här en scen från en urnlund:

Robotklipparen kryper sin datorprogrammerade slinga
irisen blommar överdådigt och ogräslikt
i denna stad som har sjunkit
under ytan. Här återfinns telefonkatalogens abonnenter
men namnen har slitits loss från kroppar och adresser,
också den stora eken är inhägnad, som om någon
misstänkte att också den kunde bege sig ut på
en osalig vandring, bland tujor, rhododendron och
utblommad funkia, bland små smutsiga fibblor, penningört
och vissnat rajgräs.

Döden är varken sorglig eller hemsk bara sakligt registrerad bland blommor och gräs. Precis som det ska vara på en kyrkogård, är tonen. Saklighet är en grundton i hela diktsamlingen, känslor men inte känslosamhet gäller.

För även om jaget bara är en illusion, en konstruktion
ett tillfälligt samspel i ett neurologiskt nätverk
fanns det ändå till en tid, lyckligt, panikslaget, släntrande
slösande bort sina dagar, resande, ätande, grubblande
skrivande, dikter som dessa, bättre och sämre

”Lårvita brännvinsmorgnar”, ”kråkgråa dagar”, ”äggulsvita gullvivor”. Språket är lekande. Meningar bryts, länkas ledigt in i nästa versrad. Strof efter strof i stora kliv över sidorna. Kända och mindre kända ställen, namngivna författare som O´Hara, Joyce, Böll och Duras, myter och sagor i vågor, blandat med dagsaktualiteter som tiggare, heroinister och terrorattentat. Naturens uttryck. Människors beteenden. Avlägset och nära. Exakta detaljer i ett brett spektrum sätts ihop till något att vrida och vända. Mycket är gåtfullt. Annat kristallklart.

Det gör fortfarande ont, men
inte så mycket, när jag tar en
promenad denna molniga morgon
till den inre stranden, när skäggdoppingen
har byggt sitt vackra flytande näste
på vattnet, så nonchalant
och ändå så perfekt. Också fåglar
gör misstag. Visste de inte att den här
platsen är barnens bästa badställe? Gå
inte för nära, honan är skygg, kanske
lämnar hon boet och utsätter
de här tre nya äggen för någons blickar,
blottar dem för rovfågelsskyn.

Skäggdoppingens flytande bo: ”så nonchalant och ändå så perfekt.” Som dikterna i denna bok – så till synes lätt tecknade ligger de, sårbara, inför betraktarens öga.