Meny Stäng

Gabriel Itkes-Sznap – Köttsligt och språkligt förfall

Av Iréne Svensson Räisänen
Gabriel Itkes-Sznap | Tolvfingertal
Albert Bonniers förlag 2015

Gabriel Itkes-Sznap. Foto: Khashayar Naderehvandi.
Gabriel Itkes-Sznap. Foto: Khashayar Naderehvandi.

När jag läser för att recensera antecknar jag under tiden. Det här är vad jag skrev ner medan jag läste Tolvfingertal av Gabriel Itkes-Sznap: ”Köttsligt och språkligt förfall, återuppbyggnad. Judendom, koscher, bibliska referenser. En familj i upplösning. Läst mycket Ann Jäderlund, Aase Berg och liknande. Svårtillgänglig, läsas många gånger, lekfull, ramsor. Stulit från andra. Hitta sitt eget språk.” Med ett ord skulle jag beskriva den här diktsamlingen som svårtillgänglig. Jag har läst om och läst om för att ge den debuterande poeten en ärlig chans.

Gabriel Itkes-Sznaps Tolvfingertal.
Gabriel Itkes-Sznaps Tolvfingertal.

Första delen i Tolvfingertal heter ”Seder”, vilket bland annat är en judisk högtidsmåltid, och dikterna kan till det yttre också se ut att handla om en familj som lagar mat och äter tillsammans. Även andra begrepp som murar, sönderfall, kosherslakt med mera får mig att tänka på judarnas historia, uttåget ur Egypten, klagomuren. Så här börjar första versen i den inledande dikten:

muren som murknar
i glänsande drivor
pupiller vi röda
mullbärsträck

Det är också den del, av de tre som diktsamlingen består av, som kan tyckas mest lättillgänglig. Fast det är en chimär då det som finns under ytan är fullt av referenser och blinkningar hit och dit.

”Säg rena så tama”, den andra delen, är lekfull och får mig att tänka på ramsor. Den yttre formen är en kontrast till det sönderfall som finns i och mellan orden.

spjälkande röda
strilande fram
mun men skyl
säg där dy
gomdjur, tungsank
människomyll

I sista delen, ”Passerar”, inleds de flesta dikterna med ett kväde som består av två rader. Det frammanar inre bilder av minnesmonument över bland annat de som utrotades i nazistlägren, eller de som följde Estonia i djupet:

jag väljer ut era förnamn
från väggen av förnamn

Formen för Itkes-Sznaps dikter är vid första anblicken traditionell. Dikterna är radbrutna och indelade i verser. Fast ändå inte. Första dikten i samlingen står längst ner på sidan i det högra hörnet. Andra dikter börjar mitt på sidan och ibland möts läsaren av en blanksida som jag uppfattar som ömsom övertydligt och genialt. Ja, mycket är både och i Tolvfingertal. Ta bara titeln, ett ord som inte existerar, men som består av två vedertagna ord. Ett ord som är hämtat ur en av dikterna:

tolvfingertal
arton minuter
döda

Sammanfattningsvis är denna diktsamling ett utmärkt exempel på nutida formprosa. Jag hoppas poetens nästa diktsamling har fler lätthittade ingångar. Han har något viktigt att säga. Synd om det skulle gå många läsare förbi på grund av formen.