Meny Stäng

Jonas Örtemark – Resan in i hjärtat är vår framtid

Av Christer Boberg
Jonas Örtemark | Affirmationerna: resan in i hjärtat är vår framtid
Holmstrand Böcker | 2015

affirmationerna3

”VÄRLDEN EXISTERAR INTE LÄNGRE BARA DESSA ORD” står det halvvägs in i Jonas Örtemarks nya bok Affirmationerna: resan in i hjärtat är vår framtid. Detta konstaterande sammanfattar på något vis hela läsupplevelsen. Att läsa Affirmationerna är bokstavligt talat att dyka rakt in i – eller snarare att drunkna i – ett maskinellt flöde av versaler som bildar ord som bildar meningar utan skiljetecken och som till slut stoppas med en jättelik blå punkt. Och då drunknar jag i daffirmationerna2en i stället. Ja, det finns ett hotfullt maritimt tema i boken. Framsidan och ett flertal färgbildsuppslag visar en mörkblå himmel, ett blågrönt hav och en blek strandremsa. Redan här känner jag ett visst obehag. Tankarna går till tsunamikatastrofen 2004, medan en god vän genast associerar till båten med flyktingar som gick under utanför ön Lampedusa 2013. Den paradisiska strandvyn bär numera otäcka konnotationer. En jättelik våg kommer vilket ögonblick som helst att svepa allt med sig och lämna spillror och livlösa kroppar kvar. Turistorten förvandlas till läger för människor som flyr för sina liv, eller en hamn för drunknade som guppar in med vågorna. När jag sedan öppnar boken är sjösjukan ett faktum: är det havet som stirrar på mig genom de blå versalernas galler eller är det jag som glor ut på havet genom dem?

Själva texten pendlar fram och åter mellan självhjälpsbokens lugnande tonfall, dagbokens trötta och ilskna men uppfordrande röst och poetens – eller är det terapeutens/charlatanens? – förmaningar att för helvete sätta pennan till det vita arket någon gång. Att börja skriva på riktigt, börja leva på riktigt, ta itu med allt det där som skjutits upp år efter år efter år. Nu kan du inte hålla andan längre. Det tas med andra ord för givet att jaget eller duet bara lever ett dunkelt halvliv. Texten är full av mer eller mindre tvivelaktiga råd, uppmaningar och tillsägelser:

”RÄKNA SAKTA ETT TILL TIO”
”RIKTA SPETSEN MOT DEN VITA YTAN”
”VAKNA FATTA ETT BESLUT”
”ANDAS UT DITT JUVENILA MÖRKER”
”SKRAPA UR DITT BRÖST ETT SMUTSIGT KLISTER”
”SUMPA INTE MATCHEN”

Att det skulle vara frågan om något slags positiv livscoaching går jag inte på. I stället finns något djupt förrädiskt i hela projektet. Texten blåljuger, den vill inte ditt bästa. Det är som att läsa något som passerat genom en maskin, vilket förmodligen inte är så långt ifrån sanningen. En liknande textmassa kommer knappast ur Örtemarks hjärta, utan snarare ur samtidsflödets outsinliga texthav. Och just detta är bokens gripande budskap: alla dessa bokstäver och ord, alla dessa tröstramsor, alla dessa godhjärtade och lik förbannat halvhjärtade omkväden; men vårt ”TRYGGHETSMÖRKER” bara växer och ger upphov till en allt större och större ”KLANGLÖS SAKNAD” och upplevelsen att ”TANKEN PÅ EN FRAMTID ÄR FÖRLORAD”.

Sammantaget är Affirmationerna en på flera plan jobbig bok. Den rycker bort marken under mina fötter, jag glider ner i okänt vatten. Den irriterar med sin ljusblå text och sina svällande versaler. Den saknar förtroendeingivande tilltal och ger knappast några svar – och ställer egentligen inga vettiga frågor heller. Men just detta gör paradoxalt nog läsningen angelägen, om än litterärt sett kanske inte akut. Så, allihop samtidigt, ta ett djupt andetag: ”ANDAS IN OCH RÄKNA ORDEN RÄKNA SAKTA HAVET ANDAS IN OCH RÄKNA DETTA ORDEN RÄKNA SAKTA ETT TILL TIO FRIHET FRIHET HAVET FRIHET JAGET DET ÄR FRIHET FRIHET DETTA DETTA FRIHET OCH JAG VAKNAR UPP I HAVET”.