Meny Stäng

Linda Hedendahl – Spotsk ton, humor och en suverän säkerhet i stegen

Av Kerstin Gansmark
Linda Hedendahl | När jag luffade hemlös med mina ready mades
Bokförlaget Lejd | 2015

Linda Hedendahl. Foto: Bokförlaget Lejd/Privat.
Linda Hedendahl. Foto: Bokförlaget Lejd/Privat.

blåsvart bakgrund
grå fläck
vitt omkring

Linda Hedendahl, född 1944, är bildkonstnär från Göteborg som från och med sent åttiotal också gett ut diktsamlingar. När jag luffade hemlös med mina ready mades är hennes femte och den första på nitton år. Diktsamlingen med målaren Vincent van Gogh i blickpunkten är full av referenser från konstvärlden och har mer av konkreta föremål än av abstrakta betraktelser eller berättelser.

Linda Hedendahls När jag luffade hemlös med mina ready mades
Linda Hedendahls När jag luffade hemlös med mina ready mades

”…verklighetens enkla färgskrot….”

Begreppet ”ready mades” i titeln syftar på en riktning inom modernismen där ”bråte”, ”skräp” görs till konst och det är vad som händer här. En uttjänt barnvagn, ett ensamt cykelhjul eller matavfall i ett oväntat sammanhang. Symbolism och absurdism är orden.

det späda örat

den brända gamla barnvagnen som är alldeles tom
den utbrända förkolnade gamla barnvagnen
tycks läkas ena dagen
bara för att brista och öppna sig igen nästa dag
jag har sett att många ljus brinner därinne
jag kan höra att man sjunger därinne
överallt på stoppningen i den utbrända förkolnade
gamla barnvagnen finns däggdjurmärken
jag kan höra små krokiga handstilar sjunga.

Något lever fast föremålet i fråga har haft sin tid. Så är det i många dikter, liv samsas med det döda, rester visar att något har funnits, det fula att det vackra finns, mörker att ljuset finns. Det kryllar och lever och blänker. Kulvertar, soptunnor, spindelväv, ruttna löv, smutsiga halsar, trasor, körtlar, löspenisar, reklamlappar, minneslistor, guldpaljetter, gamla morgonrockar, gårdagens underbyxor. Som sagt, det kryllar och lever och blänker. Konstnärer och prostituerade befolkar en värld vid sidan av.

Att läsa dikterna gav mig stundvis visionen av att bära ut en avfallspåse som sprack i botten bildande mönster och färger i en röra på golvet – vackert eller fult vilket en vill. Ångest om en vill. Jämsides med en lugn auktoritet.

solrosornas huvuden blodröda oroliga i kolsvart gräs och
säd ägg körtlar slidor nattfjärilarna under de ruttna löven
och örat som Vincent gav bort kärleksgåva skuggfläck kontaktkött
skarpt skuren öronbit av tid brunat öra som Vincent gav bort
den lilla blodiga biten som flickan höll i högra handen utan att veta
om hon skulle le eller brista i gråt.

Diktjaget älskar målaren Vincent van Gogh, men känner att andra retar sig på ”förmätenheten” att göra sig märkvärdig. Van Gogh hade skurit av sig örat för att ge till en prostituerad flicka. I drömmen skar diktjaget sönder hela målaren för att inte besvära andra med sin dyrkan, men ångrade sig genast och försökte hitta de utspridda kroppsdelarna. Hon letade bakom stenar, i soptunnor, överallt utan resultat, kände att hon i försöken att vara till lags hade förlorat sig själv. Van Gogh som metafor för konsten, kan en tänka och diktjaget som offer för brackor som inte förstår, det senare något av en röd tråd.

det väldiga suget från tomheten
mera mera late konstnär
mera mera brudar och symboler
mera mera late konstnär
mera mera andlig oanvändbar dödlig blodsvettning

i drömmen sjöng bröstvårtorna som små klockor

matchen har ju bara börjat

Linda Hedendahl håller en spotsk ton, har humor och en suverän säkerhet i stegen, ingen interpunktion, orden faller fritt och går inte alltid att förstå.

erik dietmans telefonsvarare

du vill veta konstens mening och hur det blir sedan
du har ringt hit
nu får du besked

inuk una usuk una
paataluni nerutuluni
paa paa paa

denna människa denna penis
må den öppna sig må den utvidga sig
öppning öppning öppning

ring gärna igen när som helst