Meny Stäng

Petra Mölstad – Djur, kläder, kropp och könslighet

Av Cornelia Hermansson
Petra Mölstad | Omloppstid
Trombone förlag | 2015

Petra Mölstad. Foto: Fadi Khattab.
Petra Mölstad. Foto: Fadi Khattab.

Petra Mölstads nya diktsamling Omloppstid för delvis tankarna till Tranströmers poesi med sin naturnärvaro, någonting bär naturen genom språket och vice versa, någonting elektriskt. Den språkliga rytmen är stark och klar, och en blir lite omkullkastad av denna mycket tunna bok. De prosalyriska styckena är liksom uppblötta av rytm, närvaro och utmarker. Samtidigt lyser skrivandets genialitet främst, och diktsamlingen blir en skicklig uppvisning i kunskapen om ords möten och erfarenhet när precis rätt klang slår an. Går det att bli överraskad och rörd nu för tiden? Tydligen.

Valet av subjekt är som taget ur en vigselakt – hon och du ekar genom texten, och blir en tråd för läsaren att följa. Mölstad skriver fram en samhörighet som jag känner av, även om mänskligheten inte nödvändigtvis är det centrala i dikterna. Känslan av att vara ett djur inför världen, att ha blodsmak i munnen och samtidigt stå rak i mossan. Mölstad visar sin styrka med en lyriskt politisk blick:

En gräns som dras med mörka kritor. En linje som värker ut en andra hud och ett annat medlemskap. Ritar i lerjord en karta du skall följa. Inte trilla över skiljelinjer. Ett skönt län att vila kroppsämnen i. Repeterade ritualer. Den att hänga trälar från träd. Den att injicera domar från ditt vätskeomlopp. Har dokument i fickan; en samling asplöv. Boskap och undantagstillstånd. Stiltje och gränser. Ytspänning som spricker med vreda ljud och sprider vår farsot. En nationsvisa hummas.

Petra Mölstads Omloppstid.
Petra Mölstads Omloppstid.

Petra Mölstad är född 1972, bosatt i Malmö och debuterade som poet 2013 med INFÖRSEL på Förlaget Glas. Omloppstid utkommer som nummer elva i förlaget Trombones ypperliga och småskaliga serie Svavel. Trombone fokuserar på samtidspoesi och prosa och med Svavel-serien får jag en sextonsidig handgjord bok i handen – stiligt och läsarvänligt. Ordet Svavel passar tursamt med just Mölstads bidrag, det är prosalyrik som riktar sig mot en fysisk bild och upplevelse där kroppen är central med sina känselorgan, funktioner och lagrade minnen – orden är som dräktiga i Mölstads prosalyrik, tyngda och flåsiga, men samtidigt alldagliga som vilken äng som helst, men upplyst och upplyft. Det är ord att tro på. Det är ett sammanhang där hjärtat löper amok, men inte förstörs. Personligen fann jag Mölstad när tidskriften Floret publicerade ett utdrag ur Din disciplin, ett utdrag som påminner om Omloppstid: Djuren, kläderna, kroppen och könsligheten är återkommande byggstenar, en lyrik som är som tyget som håller ett barns kropp intill sin mor. Ett närmande mot det viktiga.

Jag hoppas på mer lyrik från Mölstad, på längre diktsamlingar med lika mycket must och näring som här. Rader som ”Du är min jordmån du är mitt moras. Slickar handloven ren” gör min andning häftigare, jag blir närd av dikterna. Laddad. Då och då påminner Mölstad mig Anna von Hausswolffs musik: mörkt och elektriskt, starkt och trösterikt. De verkar i ett alldeles eget rike.