Meny Stäng

Tom Van de Voorde – Absurd dikt speglar en absurd värld

Av Kerstin Gansmark

Tom van de Voorde | Kärlek och jord
Rámus förlag | 2016
Översättning av Per Holmer

Tom Van De Voorde. Foto: Tom Vrljic.
Tom Van de Voorde. Foto: Tom Vrljic.

Vilken vacker syn
en matta utrullad för oss,
blixtrande, yster, frisk

Kärlek och jord är flamländske Tom van de Voordes andra diktsamling och den första som översatts till svenska. Han är född 1974 i Gent, är förutom poet också översättare och känd arrangör vid kulturcentret Bozar i Bryssel. Tom van de Voordes Kärlek och jord blev 2013 nominerad till årets bästa diktsamling i Belgien. Boken är liten och tunn, knappt femtio sidor lång.

”Bra dikt kommunicerar innan den förstås”, sa någon. Det är ett uttryck som känns tillämpligt på Kärlek och jord.

Vi viker gamla sedlar och låter
de döda betala, fäster upp
dukar, torkar mattor
och gräver efter sand.
Hur mycket färg förbrukar vårt
boende, nog att fylla
ett otämjbart hav.
Hundar mimar slagord
och räknar veck
för odugliga offer.
Här står vi så,
i björkar frid vitt
allt annat än latent
vettiga på stranden.

Tom Van De Voordes Kärlek och jord
Tom Van de Voordes Kärlek och jord

Dikten kan läsas som en sorts samhällskritik. Vi är glupska, lever i överflöd för att vi kan. Det finns ett motstånd hos dem som blir lidande, ”hundar mimar slagord”, ett klent motstånd dock som inte biter på förövarna. Att sätta in björkar i dikten och ord som ”frid” och ”vitt” ger associationer till något oskuldsfullt och omedvetet hos dem som är vi. Stilen är sakligt konstaterande, har tyngd.

Kärlek och jord är, förutom bokens titel, också titeln på en av prosadikterna. De båda begreppen kärlek och jord, det ena abstrakt och det andra konkret, personifieras och för ett samtal i en tårgasfabrik. Valet av plats, ett ställe som framställer tårgas, bildar en hotfull bakgrund för något för människor så elementärt som jord och kärlek. Det blir, om man vill, en laddad metafor för dagens osäkra politik.

Men skulle någon fråga, avrundar jord, om du är tvilling, visa i så fall ditt samvete.
Kärlek tänker efter och förklarar: Hur vaksamma giraffer än må vara, inspirerar de fångar. Men vad fångar man med handflatan mot en väggmålning? Vi drar hud efter linjer och fjärilar faller från skyn.
Jag får sömnundervisning och skriver om befrielsens och kulturarvets roll i mor mins dagbok.

Ett diktjag antecknar något viktigt som hen har begripit efter att ha lyssnat på Kärlek och Jords absurda konversation, antecknar dock inte i sin egen anteckningsbok utan i sin mors. Som om hen ville gömma sin text där den skulle vara i säkerhet, i en mors trygga knä. Som sagt, absurd är konversationen och absurd hela dikten, speglande en absurd värld.

En säregen röst talar från olika håll. Man vet inte var man är eller var man har diktjaget eller diktens ”vi”. Vissa ting går igen i flera dikter, till exempel de vänliga begreppen ”matta”, ”fjäril”, ”färger”. Och abstrakt och konkret sätts ihop som i titeln kärlek och jord. Saker överhuvudtaget sätts ihop på överraskande vis. Som i nedanstående dikt som börjar begripligt och går över i uttryck som ”trä och kragsnibbar” och slutar med ord som vart och ett är begripligt men som tillsammans lämnar en förvirrad. Utelämnandet av skiljetecken bidrar till den fria tolkningen av var det ena och det andra slutar och vad allt ska betyda. Öppet sinne gäller.

Då oskulden ännu var ung
följde husen dalgångar
likt isfälten den vädjande snön
i vatten eller salt förfrusna sjöstjärnor
deras slöaste grepp
lät som krita från en vinter
på torra land
såg keramiska dansare
botten hota
med trä och kragsnibbar
och till åminnelse vävde vi
en filt, avlånga korgar
för döda och aldrig stulna färger
som en matta utan berättelse
eller svaghet för slitfasta blomma

Jag ser ett underliggande hot i hela diktsamlingen. Terrorattentatet i Bryssel aktualiserade känslan.