Meny Stäng

Johannes Heldén – Spretigt allkonstverk snart på Dramaten

Av Peter Nyberg
Johannes Heldén | Astroekologi
Albert Bonniers Förlag | 2016

Johannes Heldén. Foto: Martin Vallin.
Johannes Heldén. Foto: Martin Vallin.

Mångsysslare? Om en människa får beteckningen mångsysslare föreställer jag mig någon utanför samhället, någon som uppfinner i sin vedbod, någon som är eljest. Mångkonstnär eller tusenkonstnär? Här finns en ironisk biton, något som antyder bondskhet. Det är som att den som skriver eller uttalar ordet inte riktigt vet vad hen pratar om. På senare tid har jag velat finna ett ord för människorna som inte bara ägnar sig åt konst, utan också åt musik och skrivande, de där som svävar mellan olika konstformer, gärna på en gång, oftast med kunskaper i programmering. Hur ska man beteckna dem? Ständigt hemfaller jag åt ordet konstnär som samlingsbegrepp, men inser att det är alltför kopplat till konstuttrycket. Men när jag läser Johannes Heldéns Astroekologi och ägnar mig åt bokens hemsida inser jag att det är ett fungerande begrepp: här handlar det om konsterna och om ett konstnärskap snarare än om en poet, en dramatiker, en målare och en digital tekniker.

Johannes Heldén har en framgångsrik karriär som konstnär, enligt sin hemsida har han drygt tjugo utställningar i genren som där kallas ”visual art”. Han har också listat digitala projekt, vilka han inte sällan knutit till sina böcker. Som om inte det räckte finns en handfull musikprojekt. Också de i hög grad knutna till dem konkreta böckerna. Tar man sig en titt på CV:t ser man att han utbildat sig i Göteborg, Moskva och Kanazawa. Av utställningarna som listas hör merparten hemma i Sverige, men många är också internationella.

Som poet har Johannes Heldén alltid ägnat sig åt science fiction, oftast utan inslag av utomjordingar och aldrig med andra monster än naturen eller människan. I de tolv böcker som kommit från Heldén finns ett par gemensamma drag: Naturen hotar och iakttar människan – den övertar genom en sådan funktion den klassiska monsterrollen – och språket är sönderslitet vilket leder till att läsaren måste lappa ihop det med sin fantasi. I de flesta av Johannes Heldéns böcker blir effekten utomordentlig: anspänningen från naturens hot, vilken vi människor inte kan undkomma, är stor och det söndertrasade språket förstärker känslan av utsatthet.

Johannes-Heldens-AstroekologiDen fysiska formen på Johannes Heldéns Bonniers-böcker förtjänar också att omnämnas. Böckerna är bara något mindre än A4-sidor och omslagen alltid sofistikerade medan orden får tillfälle att spridas över sidorna, något som stärker effekterna i poesin. I föreliggande Astroekologi används ytan istället till bilder, fotografen Heldén får utrymme. Delarna skärmas av genom teckningar av ett hus i en skog, vilket genom boken bryts ner, naturen tar över och sedan bryts även den ner i en form av vita blixtar som raderar allt. Mellan teckningarna har Heldén tagit närbilder på naturen runt huset: trädkronor, bruna ormbunkar, vattendrag med mera. Under bilderna finns fragmentariska prosatexter med noter. I noterna återfinns ibland poesin. Längst bak i boken finns en form av ordlista där naturen runt huset får definieras: ”Kaja, Corvus monedula, fågel. En flock på sexton individer bodde i linden på östra sidan om huset. De var ointresserade av att kommunicera med människor. Se även: uplift, trädgård.

Som komplement till boken har Heldén skapat www.astroekologi.se, vilken är utformad som ett spel med loopat oljud i bakgrunden. I spelet gäller det att skapa dikter genom att trycka på olika punkter på det ritade uppslaget från boken. Vi startar 2016 och tar oss därefter framåt i tiden. Vid varje tryck blixtrar en bild till, ibland kommer en ordförklaring från bokens avslutande del fram för inläsning. Dikten skapas så att säga tillsammans med den som spelar. Heldén har formmässigt skapat ett raffinerat allkonstverk av ljud, läsande, digital form och bild, lika mycket konstverk som dikt som musikverk som enkelt spel som bildning.

Les U. Knight grundade Voluntary Human Extinction Movement, en rörelse som menar att jorden skulle klara sig bättre utan människor. Den skada vi utsätter planeten för saknar motsvarighet och det etiskt följdriktiga vore att ta bort människan som art till fördel för alla andra arter. Hos Heldén fungerar tanken som klangbotten, men jag uppfattar det som att naturen har utrotat människan. I Astroekologi finns rapporter om UFOs och prosastyckena berättar om människans framfart, men bildspråket är helt avhumaniserat, här finns inte en människa. När vi i spelet rör oss in i framtiden lämnar vi människan som existensform bakom oss, men i motsats till Knight finns ingen nåd för planeten – allt försvinner i avslutets vita blixtar, som om vi redan gått för långt.

Egentligen har Astroekologi alla förutsättningar att bli alldeles utmärkt: den kommer i rätt tid, har rätt budskap, skapas genom en komplex väv av tekniker (är inte bara poesi) och är skriven av en av våra mest uppburna. Problemet är att texterna inte griper an, inte alstrar den spänning som de har gjort i tidigare böcker av Johannes Heldén. Kanske är det allt runt omkring – bilderna, noterna, oljudet, registret med ord. Det spretar. Jag uppskattar somliga dikter där spänningen anslås, fascineras av en och annan bild och fnissar förtjust åt ordlistan, men blir snabbt uttråkad av spelet. Ändå hoppas jag att Heldén utvecklar idén, här finns alla ingredienser till ett extraordinärt diktprojekt anno 2016.

Fotnot
Och snart kommer pjäsen Astroekologi på Dramaten.