Meny Stäng

Johannes Heldén – Spretigt allkonstverk snart på Dramaten

Av Peter Nyberg
Johannes Heldén | Astroekologi
Albert Bonniers Förlag | 2016

Johannes Heldén. Foto: Martin Vallin.
Johannes Heldén. Foto: Martin Vallin.

Mångsysslare? Om en människa får beteckningen mångsysslare föreställer jag mig någon utanför samhället, någon som uppfinner i sin vedbod, någon som är eljest. Mångkonstnär eller tusenkonstnär? Här finns en ironisk biton, något som antyder bondskhet. Det är som att den som skriver eller uttalar ordet inte riktigt vet vad hen pratar om. På senare tid har jag velat finna ett ord för människorna som inte bara ägnar sig åt konst, utan också åt musik och skrivande, de där som svävar mellan olika konstformer, gärna på en gång, oftast med kunskaper i programmering. Hur ska man beteckna dem? Ständigt hemfaller jag åt ordet konstnär som samlingsbegrepp, men inser att det är alltför kopplat till konstuttrycket. Men när jag läser Johannes Heldéns Astroekologi och ägnar mig åt bokens hemsida inser jag att det är ett fungerande begrepp: här handlar det om konsterna och om ett konstnärskap snarare än om en poet, en dramatiker, en målare och en digital tekniker.

Johannes Heldén har en framgångsrik karriär som konstnär, enligt sin hemsida har han drygt tjugo utställningar i genren som där kallas ”visual art”. Han har också listat digitala projekt, vilka han inte sällan knutit till sina böcker. Som om inte det räckte finns en handfull musikprojekt. Också de i hög grad knutna till dem konkreta böckerna. Tar man sig en titt på CV:t ser man att han utbildat sig i Göteborg, Moskva och Kanazawa. Av utställningarna som listas hör merparten hemma i Sverige, men många är också internationella.

Som poet har Johannes Heldén alltid ägnat sig åt science fiction, oftast utan inslag av utomjordingar och aldrig med andra monster än naturen eller människan. I de tolv böcker som kommit från Heldén finns ett par gemensamma drag: Naturen hotar och iakttar människan – den övertar genom en sådan funktion den klassiska monsterrollen – och språket är sönderslitet vilket leder till att läsaren måste lappa ihop det med sin fantasi. I de flesta av Johan