Meny Stäng

Lars Häger – Anspråkslöst och nedtonat med en sällsam suggestiv lyster

Av Calle Flognman

Lars Häger | Förglasningen: Triptyk
Edda förlag | 2015

Lars Häger. Foto: Fredrik Sederholm.
Lars Häger. Foto: Fredrik Sederholm.

“Kvinnan håller ett barn i famnen, i bakgrunden en rykande industri. På en slingrande väg mot den fabriken stod hon och där kom en Mercedes. Konstiga färger, som utestängda.”

Lars Hägers Förglasningen: Triptyk
Lars Hägers Förglasningen: Triptyk

Så inleder Lars Häger sin femte diktsamling Förglasningen som kom i slutet av 2015, en djupt personlig bok där gestalter tonar fram i ett landskap vid sidan av, i årstiders mellanrum, i dunkelt ljus. Redan på omslaget får vi reda på att den satta bokens pärmar är ett tredelat verk och där inne i bladens delningar ges triptykens delar sina namn: ”förglasningen”, “drömserie – röster och kör” och “bilderna”.

I den första bilden står språket som en främling inför det varseblivnas “öppet fält, vattenspeglar.” Avståndet till det uppfattade ger det nödvändiga avstånd som behövs för överblick på den bara halvt bekanta zon som möter blicken. “Lätta ord: stigar och sjöar, som det ser ut.” Knappt något liv utöver betraktaren, inte eller verksamhet. han sa: “jag känner mig olik, obekant.” På det vis som omgivningen erfars av händer och låter sin form provas mot det gripna och samtidigt forma det handen tar, handskas jaget med sina erfarenheter. “den som håller bilden, återgivandet.”


Läs hela recensionen av Lars Hägers Förglasningen i tryckta Populär Poesi nummer 28-29 genom att köpa lösnummer eller bli medlem: Medlemskap.