Meny Stäng

Svetlana Cârstean & Athena Farrokhzad – Metatext som sträcker sig utanför samtidspoesins ärenden

Av Alexander Svedberg

Svetlana Cârstean & Athena Farrokhzad | Trado
Albert Bonniers & Rámus | 2016

Athena Farrokhzad och Svetlana Cârstean. Foto: Khashayar Naderehvandi
Athena Farrokhzad och Svetlana Cârstean. Foto: Khashayar Naderehvandi

 

Min far sa: Vem blir mållös i en dikt om språket
Min mormor sa: Vem blir blottad i en dikt om begäret
Min mor sa: Vem blir förråd i en dikt om förräderiet

Ur Vitsvit, av Athena Farrokhzad

Det hör inte till ovanligheterna att författare inte alltid varit nöjda med översättningar av deras verk. Den inflytelserike akademikern Johann Joachim Winckelmann skrev till exempel om den franska översättningen av hans Geschichte der Kunst des Alterthums att ”Varje bit har lösgjorts från den nästkommande, så att de framställs som lemmar vilka existerar för sig själva.” Ännu närmare till hands ligger dock David R. Slavitts syn på översättningen av prosa i kontrast till poesi: ”När du översätter prosa är du den ursprungliga författarens sekreterare, men när du översätter poesi är du hans partner.”

Slavitts uppdelning må vara svartvit, men det är sant att poesins användande av ett språks särskilda rytm och metaforer ofta orsakar översättaren en del huvudvärk. I Athena Farrokhzads och Svetlana Cârsteans samarbetsprojekt