Meny Stäng

Ann Hallström – Saknaden

Av Peter Nyberg
W & W, 103 sidor

 

Det är sju år sedan Ann Hallströms Öppna hjärta låg på bokhandelsdiskarna och tio år sedan debuten Det är en frånvaro av steg som knastrar. Inte minst därför är poetens nya verk Saknaden efterlängtad.

Den apokalyptiska känslan etableras genast och förblir central i dikterna. Likaså känslan av det upplösta subjektet; jag får intryck av att det är avsaknaden av egentligt jag som titeln anspelar på. Flera gånger betonas berättarens oväsentlighet i dikterna. Frasen ”Den som skriver är ingen” återkommer i olika språkformer. Samtidigt finns en genomträngande indignerad röst som motsäger just detta. Läsaren konfronterar exempelvis tsunamin, prostitution och gerillasoldater, vi rör oss mellan bland annat Sri Lanka, Stockholm, Georgien och Kanada. Den som skriver är onekligen viktig men inget enskilt subjekt. Även när vi på ett tydligt sätt får landa i ett subejkt under några dikter tycks frånvaron av jag vara markerat. På samma sätt som geografin är vilsen är också människan. Allt glider. Konstans efterlyses av dikternas vilsna gestalterna.

Rapporteringen från de olika platserna, för det handlar om en rapportering: ”jag är mån om att försöka ge en noggrann och välformulerad rapport”, sker inifrån människorna, inifrån själva vilsenhetens kärna om man så vill. Påfallande ofta sprängs engelska fraser som skapar en blaserad stämning in: ”Lucky Tsunami!”, ”I´m dead now, honey”, ”Suck dick White / pink / black bitch”. Rapporten förses också med en viss stegring. I slutet genomlyses texten av direkt existentiell desperation:

Jag kan döda
Men inte spärra in dig
Jag är vid vägens slut
Brott är det enda som lönar sig

Inbakat i texten finns mängder av motiv, analogier och anspelningar på händelser och verk. Diktböcker som omfattar så mycket tenderar att brista, själva fokuset upplösas. Ann Hallström lyckas obegripligt nog hålla samman sin dikt och samtidigt göra den relativt lättläst. Trots det upplösande och glidande har poeten skapat ett verk som både klarar en enda och flera läsningar. Det är oerhört ovanligt och synnerligen imponerande.

Mitt hopp är att det inte dröjer sju år till nästa bok.

Efter att ha läst ser jag länge på framsidan. Den är gjord av Ladislav Kosa och föreställer Don Quijote och Sancho Panza till hälften dolda bakom solfjädrar. Över dem en stjärnhimmel. Mellan vissa av stjärnorna har streck dragits. Vad symboliserar karaktärerna? Don Quijote är den i grunden goda människan som slåss mot väderkvarnarna, mot sin egen inbillning. Medan han utför sina, utifrån sitt subjekt, genuint goda handlingar tycker omvärlden, som i böckerna är ondsint och självisk, att han är galen när han ser väderkvarnar som onda jättar, vilka måste besegras. Samma känsla i Saknaden: En fullkomlig förvirring rörande det goda och det onda vilket leder till att ondskan, själviskhet och arrogans, transformeras till norm.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två + nio =