Meny Stäng

Åsa Ericsdotter – Svårläst

Av Peter Nyberg
Albert Bonniers förlag, 132 sidor

 

Slas skrev i en av sina krönikor att han under en intervju svarar journalisten att han inte har något budskap i sina böcker, att det där med budskap hör hemma i predikstolen. Journalisten håller då med och menar att har man läst en av Slas böcker har man läst alla och är klar med författarskapet. Slas verkar tycka att det är tröttsamt att utvecklas och jämför sin rika bokproduktion med orkesterledaren Sidney Bechet vars hela repertoar uppgick till 20 jazzlåtar som han år efter år turnerade med. ”men för att förstå räckte det inte med att gå på en av orkesterns konserter eller ens två. Det var nåt man skulle förstå inom den ram han valt.”

Detsamma gäller för Åsa Ericsdotter. Likheten med en improviserande jazzmusiker är slående, hur vissa partier tas om gång på gång. Inte för att uppnå perfektion utan för att läsaren ska få chansen att verkligen förstå. Föreställer jag mig.

Egentligen är inte så mycket förändrat i den nyutkomna Svårläst. Enligt förlaget ska genren vara en annan, möjligen för att prosa är mer ekonomiskt att ge ut än poesi. Personligen har jag svårt att se någon större skillnad mellan den här och hennes tidigare böcker. Scenerna är fragmenterade, språket är sönderslitet, om än i något mindre omfattning än brukligt. Innehållet är identiskt med tidigare böcker: Det centrala är oförmågan att få förhållandet mellan hane och hona att fungera. Med tiden har det möjligen skett en förskjutning mot att det ska gå att ha ett fungerande förhållande. Det är där en första tolkning tar sin utgångspunkt.

Det faller sig naturligt att hänge sig åt genustolkningar, att i Ericsdotters bok hitta gestaltningen av hur heteronormen upplöses. Ledmotivet med recept och bakning symboliserar det stabila, konsekventa. Överfört till den inledningsvis i tredjeperson (småningom i förstaperson) gestaltade kvinnan är också förhållandet till mannen receptbelagt: Det monogama förhållandet är hur det ska vara. Men det fungerar inte. Ångesten tränger sig på, både för närhet och för avsaknaden av närhet. Heteronormen är inte gångbar i Ericsdotters värld.

Kanske inte heller tolkningen, slår det mig när jag kommer till slutet. Vad är så lyckat med heteronormens upplösning om man inte blir lycklig av den? För det centrala hos den gestaltade kvinnan är hennes rädsla för närhet, hon känner sig fängslad i förhållandet till mannen, vilket gör att det runt henne svävar ett okänt antal manliga kroppar, som i otaliga scener går ifrån henne. Även hon försöker anta den manliga rollen genom att lämna, men inte heller det gör henne lyckligare. I ett försök att forma tillvaron efter normen får en av männen nyckeln till hennes lägenhetsdörr, vilket leder till att skräcken stegras för att dörren när som helst kan öppnas. Man kan ana någon typ av kontrollproblematik.

Genom hela Ericsdotters produktion, inalles sex böcker, finns samma låsning vid sexualitet som avståndsskapare: När själva akten är avklarad finns bara en intensiv och rörig känslosamhet kvar som hur de inblandade än gör etablerar ett avstånd mellan dem. En för mig intressantare tolkningsgrund än genustolkningens finns i Erik H. Erikssons psykoanalytiska teori. Som jag förstår psykoanalytikern så uppkommer i den sena ungdomen en konflikt i skapandet av jag-identiteten. Om konflikten blir löst på ett positivt sätt skapas lojalitet och trohet till en partner. Om den inte blir löst uppstår en låsning i psyket som gör att den vuxna människan inte förmår skapa fruktbara parrelationer. Lojalitet och symbiotisk närhet till en annan människa blir omöjlig och belagd med ångest. För att han ska gå eller för att förälskelsen ska gå över i vardag och blir arbetsam. Det är i oförmågan att lösa den konflikten som Ericsdotters gestalt befinner sig genom hela sviten av böcker. Till en början är konflikten naturlig men efterhand tycks den ha stelnat och blivit en mental låsning.

I den tolkningen blir gestalten inte en hjältinna som upplöser heteronormen utan en tragisk söndersliten människa som inte klarar av närhet till följd av sin historia.

Jag gör inte anspråk på att helt förstå, inte efter bara sex konserter. Men kanske finns en ingång, en vidgning av Ericsdotters värld genom Eriksson. Jag undrar redan nu hur den sjunde spelningen kommer att bli.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − 15 =