Meny Stäng

Pär Hansson – Motorsågsminne

Av Peter Nyberg
Norstedts, 70 sidor

 

Motorsågsminne är Pär Hanssons fjärde diktbok. Även i de tidigare verken har tiden liksom jaget varit flytande. Här etableras genast en glidning mellan det vakna och det sovande jaget: ”Vilken märklig dröm jag hade / Jag kom ner på gatan i pyamas”. I pyamasen är drömjaget så fri att han börjar sväva. Så fortsätter boken att glida mellan det mycket konkreta och det drömlika. Minnets förmåga att svepa med det tänkande jaget blir centralt och förvrider tillvaron: ”Spänn verkligheten / mellan fyra tackor    stegla den”.

Barndomen och uppväxten är centrala undersökningsområden, liksom språket och skrivandet. Den förstnämnda duon är etablerade områden sedan tidigare diktböcker medan de sistnämnda är nya ingredienser i Hanssons poesi. Övergången från det korrekta skriftspråket till ”västerbottenbondska” är fascinerande eftersom de samtidigt tycks innebära en glidning från stad till landsbygd där ”främlinga fattidomen å relijon” är betydande, något som även är bärande delar i Hanssons diktning.

Jaget finner sig i boken fastlåst. Som barn kastade han en en kaststjärna i tegelmuren utanför Konsum och sprang ut ur tiden. Nu väljer han att stanna och slåss. Men slåss mot vad? Och hur? Tjänstemännen på arbetsförmedlingen förmanar honom att han inte får skriva, inte ens på fritiden. På så sätt avväpnas de alltför farliga, tänker jag.

Motorsågsminne blir för mig en extraordinär läsning, inte i första hand för att det skulle finnas särskilt originella grepp i den, för det gör det inte, utan till följd av den genomgripande hantverkarskickligheten, förmågan att med mycket små medel åstadkomma en känsla av transcendens. Hansson kan i så motto ses som en svensk sufier vars text ringar in den västerbottniska existensen på ett häpnadsväckande vackert och oerhört intensivt sätt.  ”Vi jett håll oss på alertn  bygg in / n distraksjon som gör oss stark”.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − 16 =