Meny Stäng

Birgitta Lillpers – Manual för hur man överlever

Av Håkan Sandell

Birgitta Lillpers | Anteckningar om hö
Wahlström & Widstrand | 2016

Birgitta Lillpers. Foto: Gunnel Johansson.
Birgitta Lillpers. Foto: Gunnel Johansson.

Endast diktsamlingen har jag läst, inga andra recensioner som skulle kunna bidraga med nycklar, ingen intervju. Fast det behövs inte heller. Vad man snart förstår speglar samlingen hur berättarrösten – jag antar med det poeten själv – kämpar med sin strålbehandling mot cancer. Detta dubbelexponeras med höst och döende sommar, men också med inkretsande miljöhot, och skänker en konceptuell helhet, kanske onödvändig, vilken ekar i samlingens titel. Kärleksfullt nämns blomnamn efter blomnamn, blinkande av egenart och färgmönster. Inför förgängligheten. Med ett den ryska poesins tonfall talas om ”Smycket med biet/ hade varit en sak att föra hem/ kedjan dinglande över ett finger”. Är smycket måhända biet själv, som plockats upp på fingret? Men ”den snart döda skaffar inte/ prydnadssaker”. En sådan sorg är nästan omöjligt tung att lyssna till, men samlingens dikter skaffar sig strategier för att kunna förbli läsbar dikt, njutbar dikt, skulle jag vilja säga, men man känner sig då cynisk.

Birgitta Lillpers Anteckningar om hö