Meny Stäng

Björn Gustavsson – Högstämda iakttagelser i snabbt ljus

Av Cornelia Hermansson

Björn Gustavsson | Mörkret lyser mig
Megamanus | 2016

 

Björn Gustavssons Mörkret lyser mig.
Björn Gustavssons Mörkret lyser mig.

Tämligen direkt blir jag fångad av titeln till Gustavssons diktsamling, den är enkel och personlig, Mörkret lyser mig är en bra öppning. Tyvärr bjuder sen samlingen på vissa problem. Lyriken berättar om ljus och mörker. Bilder av människor som vandrar i verkliga landskap, ofta i skog och bland dalar, men också inuti sig själva. Människor som möter sina egna iakttagelser. Under de drygt 240 sidorna finner vi vanligtvis en rad per sida, som om iakttagelserna sorterats. Stundtals används radbrytning som grepp och än oftare tillägg av flera punkter. Existentiella minnen skrivs fram, men också vardagsting – ljuset som faller in över en bänk, ord på en pappersservett, sommarblommor som prunkar. Jag upplever flera dikter skrivna ur en meditativ utgångspunkt. Jag får snabba associationer från materialet till andlig lyrik, jag tänker på Höga visan och Profeten av Kahlil Gibran. Men Gustavsson har problem med de allt för slitna klichéerna.

Halvspruckna lerkrukor… bänkar med flagnade färger… tjärade korgar… vita gamla fönsterkarmar… rostiga järnspaljéer…
Kom, här är vårt paradis.

En annan dikt lyder:

Livet är:
livet.
Vi vet precis
ingenting
Livet är sin egen gåta

Tidigt blir bokens dragning till det sublima och högstämda tydlig. Gustavssons intentioner att beskriva kärle