Meny Stäng

Christer Boberg – Att fira segern genom att inte deltaga i prisutdelningen

Av Adam Lundvall

Terpsitone | Christer Boberg
Trombone | 2016

Briljanta svenska poeten Christer Boberg läste dikt ur sin Terpsitone. Foto: Peter Nyberg.
Christer Boberg läser ur Terpsitone. Foto: Peter Nyberg.
Christer Bobergs Terpsitone.
Christer Bobergs Terpsitone.

Christer Bobergs femte och senaste diktsamling Terpsitone är uppdelad i fyra delar titulerade Terpsitone, Noskon, Theremin och Zorba-maskinen. Jag minns en rad från en prosalyrisk del i Bobergs debut Sekvensen om pappersblomman (Trombone, 2007): ”Maskinmetaforen infekterar mig, den rymmer för mycket sanning.” Trots att det gått nio år sedan stycket med denna rad publicerades tycker jag mig inte kunna se att maskinen har avhandlats med samma tydlighet i några av Bobergs övriga verk. Men nu är stunden kommen. Jag kommer först i kontakt med terpsitonen. En besynnerlig apparat som betecknar ett slags musikinstrument. En variation på den mer kända thereminen, som bland annat har använts inom filmmusik. Thereminen spelas helt och hållet utan fysisk kontakt med dess utövare. Den som spelar rör sina händer mellan två antenner och själva musiken föds genom att utövaren rubbar ett elektromagnetiskt fält som finns däremellan. Terpsitonen består av en plattform utrustad med ett antal antenner, på vilken det är tanken att en dansare ska kunna skapa musik genom sina rörelser. Terpsitonens poem är minimalistiska. En dikt utan titel som sällan överskrider fler än tio rader. Syntaxen är uppbruten men inte söndersmulad. Den återhållsamma formen och de många tolkningsmöjligheterna som Boberg lyckas skapa påminner mig lite om Samuel Becketts senare dikter. Innehållet är emellertid inte alls återhållsamt. Och där väcks en spänning. Boberg skyggar inte bort från det råa och dystopiska:

Barnet så innerligt oönskat
Att dess framtid utplånar din egen


Läs hela recensionen i tryckta Populär Poesi nummer 30-31. Bli medlem!