Meny Stäng

Maja Lee Langvad – Om att förväntas sluta vara arg någon gång

Av Freja Arvidsson

Maja Lee Langvad | Hon är arg: Ett vittnesmål om transnationell adoption
Albert Bonniers Förlag | 2016
Översättning av Kristoffer Folkhammar och Johanne Lykke Holm

Maja Lee Langvad. Foto: Sara Katrine Thiesen.

Sökes: Barn till barnlösa föräldrar. Inte tvärt om, inte föräldrar till föräldralösa barn. Då efterfrågan på barn är större än utbudet finns det barnahittare. Betalda av adoptionsbyråer är deras arbete att övertala utsatta föräldrar att adoptera bort sina barn. I Sydkorea tjänar adoptionsbyråer 15 miljoner dollar per år på adoption. Rätten att få adoptera ett barn går före rätten att ha råd att behålla sitt barn. Hon är arg. Det är inte konstigt att hon är arg. Det är konstigt att det inte är fler som är det.

Jag vet inte med vad jag ska börja. Det är sällan jag läser en text där varje rad tycks mig lika livsviktig. Maja Lee Langvads bok Hon är arg. Ett vittnesmål om transnationell adoption är ett långt reportage, en rasande faktatät dikt och ett omsorgsfullt utarbetat persongalleri med berättelser på individuella och strukturella nivåer. Varje stycke boken igenom börjar med ”Hon är arg…” och berättelserna tar avstamp i ilskan över att Lee Langvad som adopterad har blivit en vara. Som adoptionsbyråer tjänar pengar på. Som adoptionsbyråer letar efter. Som ses som det självklara botemedlet på en ofrivillig barnlöshet.

Hon är arg på sina adoptivföräldrar.

Hon är arg på adoptivföräldrar. Hon vet att adoptivföräldrar inte är dåliga människor, de är bara människor som alla andra, men för den sakens skull kan man inte komma ifrån det faktum att de har betalat pengar för att adoptera ett barn.

Hon är arg på adoptivföräldrar som har betalat pengar under bordet för att adoptera ett barn.