Meny Stäng

Federico García Lorca – Duglig och omfattande introduktion

Av Håkan Sandell

Federico García Lorca | Om jag dör, lämna balkongen öppen
Themis | 2016

Tolkning/översättning: Ingmar Simonsson och Martin Tegen (Urval Björn Ekdahl)

Federico García Lorca. Okänd fotograf.

Efter sin död blir många författare och konstnärer förmedlade med en serie korta biografiska punkter, livspresentationer i vilka de inte skulle ha känt igen sitt eget ansikte. Man dräper de då en andra gång. För García Lorca tycks det likafullt oundvikligt. Hans ungdomstid med bland andra Salvador Dali, homosexualiteten, den lyriska diktningens fördjupning efter New York- och Kuba-resan, teaterengagemanget i ”La Baracca” på den republikanska vänstersidan, den mogna svanesången med arabiskt-inspirerade former, och den brutala avrättningen av honom tillsammans med ”en skollärare och två tjurfäktare”, som det brukar heta, i inbördeskrigets tidigaste början. Hans liv kan inte undgå att likna en etsning av Picasso.

I slutet på 1970-talet hade den anarko-syndikalistiska rörelsen i Spanien just börjat rekonstituera sig efter Franco – något jag följde noga i min lokala syndikalistgrupp i Malmö. Begivenheter som fick mig att välja spanska på gymnasiet, och det med den något ensidiga avsikten att i original kunna läsa Lorca, den republikanska sidans store poet under åren fram till inbördeskriget. (Först senare upptäckte jag Hernandez, Alberti och de andra.) Till min första hjälp hade jag en tvåspråkig amerikansk volym från 1955 – spansk originaldikt till vänster, engelsk tolkning till höger. Samma utgåva, det var jag övertygad om på grund av likheter i bildspråket, som hade hjälpt Bob Dylan att utveckla den litterärt mer avancerade och lätt symbolistiska/surrealistiska sånglyriken på Highway 61 Revisited och Blonde on Blonde.