Meny Stäng

Petra Mölstad – Motstånd och besvärjelse i en otäck värld

Petra Mölstad | Vi har hägn
Anti | 2017

Av Kerstin Gansmark

Petra Mölstad. Foto: Fadi Khattab.

Stor konst ryms ofta i västfickan, är ett känt uttryck. Det alldeles nystartade förlaget Anti på Östervärn i Malmö har gett ut ett litet häfte i storleken 5 x 10 centimeter, handgjort och tjugotvå sidor långt. Det är en första utgåva på tvåhundrafemtio exemplar och är tänkt att vara den första i en serie med nyskriven dikt i miniformat.

Petra Mölstads Vi har hägn

Den lilla boken heter Vi har hägn och är ett verk av malmöpoeten Petra Mölstad, hennes tredje publikation. I mars i år är Petra Mölstad ”Månadens diktare” i P1 och kommer då att läsa ur Vi har hägn.

Boken är gjord av lösa diktfragment som sätts ihop till en enda långdikt. Delar från människokroppen, djur och växter vävs samman i ett skeende. Miljön är landsbygd och i någon mån institutionsliv i staden. Det börjar med att något sätts i rörelse för att slingra sig fram bit för bit. Bäst att läsa hela boken vid samma tillfälle för att få effekten.

kärnan rör sig
fostran letar sig ur cellen ut ur buken
in i membrans mitt
placerar en ranka. förgiftar fruktkroppen med termer

uppsamlandet
bryta en lunga en lungblåsa
vi är inte hemma i gölen

vanföreställningen om morgonen i din hand
väckt av mycel där en vän hatar och sitter

Jag upplever hela långdikten som ett tungomålstalande där någon tappat fattningen samtidigt som språket är mycket behärskat och distinkt. Konkreta begrepp står för vad de säger. Här finns inga metaforer, bara rått och direkt alltihop. Längre fram i processen:

förträngning och väggarna sluts som röster
rör alla tapeter samtidigt
platsspecifika vållanden. en efter en tragglar hals och hån
ut svinande i svalget
friktion som

jag är intresserad av våld
är du intresserad av våld

rubbning
leda

Det direkta tilltalet till läsaren om frågan om våld bryter här överraskande av från den i övrigt hallucinatoriska texten: man blir tvungen att svara. Likaså blir man som läsare ställd av en punkt där den normalt inte hör hemma, ett stopp. Det finns gott om allitterationer i språket vilket gör dikten lämpad för uppläsning och ett än mer direkt tilltal till en publik i stället för till ensamma läsare.

Mölstad håller en i ett hårt och bestämt grepp. Vad händer? Jag vet inte riktigt.
Titeln Vi har hägn låter som en trygghet, vi har skydd, här kan vi vara. Kan även uppfattas som en besvärjelse i en otäck värld. Boken bjuder motstånd: kräver och tål att läsas gång på gång, vilket det lilla, fjäderlätta formatet ger möjlighet till. Som helhet: mycket läckert tillsammans.