Meny Stäng

Anna Hallberg – Moderna sonetter och språklig öppenhet

Av Amanda Saveland

Anna Hallberg. Foto: Carolina Andersson.

[—] Den öppna hållningen kan vid första anblicken verka svårgenomtränglig, men någonting händer när fokus skiftar från att försöka förstå till att bara följa med. I dikten ”träda” blir ”[förtunnad. blek. metallsträng.]” för mig bilden av en sjukhussäng, ”[lokal. sorl. galg.]” det tillhörande väntrummet. Det finns en frihet i denna associationslek. En tillgänglighet som uppstår i bristen på styrning.

Samtidigt använder sig Anna Hallberg inte enbart av det uppluckrade i sin rörelse bort från språkets traditionella inramningar. Brytningen sker även i kontrasten mellan form och innehåll. Något som tydligast märks av i diktsviten ”åtta kärlekssonetter” där
en påbörjad sonettkrans fylls med nödrim, vardagligheter och populärkulturella referenser:

Alltid samma mjölk och knäcke. Kaffe. – Helv…!
Glömmer också alltid samma sak. Lappar
som ska hämtas ut från posten. Jag tappar
bort vad som ska minnas: så återfinns jagsjälv

Det finns en tröst hos Annika Norlin, men
det är samma. Ålder, puls. Jag vill kraften
i Gnuccis brännbollsträ. Glad och stark. Det fräna.


Läs hela recensionen i tryckta nummer 32: Medlemskap