Meny Stäng

Thomas C. Ericsson & Marie Lundquist – Dikten slingrar sig runt bokstäverna

Av Håkan Sandell

Thomas C. Ericsson | Bokstäverna
Bokförlaget Megafon & Den blinde Argus | 2017

Marie Lundquist | Dikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det
Albert Bonniers förlag | 2017

Marie Lundquist, foto: Thomas Wågström. Thomas C. Eriksson, foto: Magnus Grehn.

Två diktböcker har landat på mitt bord. Två Hc.03-böcker vilka lika gärna kan beskrivas som hybrider mellan aforismsamling och poetik. Först ut är Thomas C. Ericsson, undergroundförläggare, musikfestivalsarrangör, poet, som utkommer med en 29-sidig katalogdikt, en diktform i modern tid introducerad av den franske poeten Guillaume Apollinaire, och där var diktrad inleds med samma ord. Det ger diktformen en expansiv stil där det poetiska värdet anses ligga någonstans mellan raderna (effekten upplöser det fasta perspektivet och etiketteras av litteraturvetenskaplig jargong som ”space”), så här:

/…/Bokstäverna har hundratusen skepnader
Bokstävernas autonoma nervsystem
Bokstäverna som växer ur din mun

Bäst brukar det fungera när versraderna följer en stämning eller någon form av associativ logik. Poeten tycks anknyta till såväl Inger Christensen (diktsamlingen Alfabet) och Erik Lindegren (i Mannen utan väg). I det förra fallet snarast en form av inventarielista, en skeppskatalog över allt vad man förmår peka ut och beteckna. Danskarna talar då gärna om “systemdigt”, diktning som bygger på vissa förelagda regler. Konceptuell poesi skulle man möjligen numera benämna det på svenska.

Diktstilen ger en viss hård objektivitet, och även om det här även förekommer citatteknik kan det vara frestande att eftersöka spåren av det personliga. Som vid all fri association röjer sig personligheten och personlighetens