Meny Stäng

Göran Sonnevi – Skönhet, tankens komplexitet och humorlöshet

Av Håkan Sandell

Göran Sonnevi | Sekvenser mot Omega
Albert Bonniers Förlag | 2017

Göran Sonnevi. Foto: Stefan Tell.

Svensk poesi har utvecklat en tradition, inte så gammal, att klä sig i säck och aska. Gråmulet socialrealistisk och glestandad mellan orden. Det har jag tyckt sedan jag var tonåring och läste poeter som Göran Sonnevi eller Bengt Emil Johnsson. Tennyson talar om ”poets of sensation”, poeter som baserar sin poesi på vad som råkar ligga i deras väg. Ligger där en kotte på stigen dyker så kotten upp i den pågående dikten. När detta är som värst hos Sonnevi, jag läser den nyutkomna Sekvenser mot Omega, kan det låta så här, ”Ragnar kunde inte följa med  Han/ skulle till Stockholm för behandling”, eller ”Jag har tagit på mig rena kläder  Vi ska/ gå ut i dagen”. Stora delar av den svenska samtidspoesin arbetar tyvärr fortfarande just så.

Göran Sonnevis Sekvenser mot Omega

Denna recension skulle inte ha skrivits, inte av mig, om inte Sonnevi, som de flesta vet, även är en poet som använder språket på flera och helt andra plan. Då möter oss en slags schillersk strä