Meny Stäng

Hanna Hallgren – Metaskrivande med Gaza som motiv

 Av Adam Lundvall

Hanna Hallgren | Det som övar annorlunda likt ett hjärta
Pequod Press | 2016

Hanna Hallgren. Foto: Jenny Tunedal.

Hanna Hallgren har sedan debuten Ett folk av händer (2001, Albert Bonniers förlag) publicerat sju diktböcker och är nu aktuell med den nya Det som övar annorlunda likt ett hjärta. På sidan av poesin är hon professor i litterär gestaltning vid Akademin Valand på Göteborgs universitet. Det är ett annorlunda litet dikthäfte med sina 26 sidor, som krävde ett antal genomläsningar innan jag började uppskatta verket och eventuellt förstå vad det är Hallgren försöker åstadkomma. Inledningsvis hade jag nämligen svårt att få ihop en enhetlig andemening av mer än ett fåtal rader i taget. Det irriterade mig. Poesi behöver emellertid inte alltid förstås, utan den ska upplevas.

Med den devisen i bakhuvudet närmade jag mig verket på nytt. Efter att ha gett det lite tid och tillåtit mig själv att göra fria associationer kring Hallgrens begreppsvärld, kom jag att uppskatta längre passager där orden glimmade till:

i skuggan/har vi ett namn/vi bär det framför oss
därför att vi hoppas/att namnet/bär/tiden inom sig/att det ska skäras
och öppnas/varligt som granatäpplets tårar

Ett par sidor före citatet ovan förekommer frasen ”då jag var en levande död” i kursiv stil. Detta för mina tankar till den klassiska myten om Persefone – hon som Hades förälskar sig i, bortrövar ner till underjorden och lurar kvar genom att få henne att äta ett granatäpple. Vidare är stycket en referens tillbaka till Hallgrens senaste diktbok Prolog till den litterära vetenskapsteorin (Pequod Press, 2014):

Jag vet inte var någonstans jag har varit, när jag var
en levande död, ”en som omfattat döden” – som om det gick / att leva så