Meny Stäng

Lutz Seiler – Metaforisk lätthet med tyngd och allvar

Av Alexander Svedberg

Lutz Seiler | på fältlatin: dikter i urval
Bokförlaget Faethon | 2016
Översättning av Ludvig Berggren

En del diktsamlingar kräver sin tid. Ju äldre jag har blivit desto mer har läsning av poesi blivit en långsam process, där jag smakar på styckenas semantiska och prosodiska betydelser. I Lutz Seilers på fältlatin (Faethon 2016) är detta särskilt sant. Inte för att den är särskilt lång, eller för att dikterna överanvänder stora ord, men att enstaka ord, meningar, stycken och dikter finner genklang i urvalet som helhet.

Lutz Seilers På fältlatin

Lutz Seiler föddes i Gera-Langenberg 1963, i ett område beläget i dåvarande Östtyskland. 2016 översattes hans roman Kruso till svenska, och samtidigt släpptes även Ludvig Berggrens urval och översättning av Seilers lyrik, namngiven efter samlingen im felderlatein (2010). Boken i sig är mintgrön och tunn. Översättningens till synes blygsamma omfång – cirka 90 sidor poesi – rymmer dock lager på lager av tid. Allt tickar i Seilers poesi: faderns geigermätarhjärta, småsten på bladtoppar, kisel mot stenplattor och ruttnande potatis i skafferiet. Känslan av stiltje är bara på ytan, då alla världens beståndsdelar ständigt rör sig i det lilla. Jag färdas med diktjaget genom första delen av livet, från det lilla barnet i pech & blende (2000) och vierzig kilometer nacht (2003) till den unga kroppens uppvaknande i im felderlatein.

Dikter ur samlingen pech & blende inleder alltså Berggrens översättning. Här bjuder Seiler in mig i barnets lilla värld: bland ryska oljor och malm, moderns huslighet och hostningar som bottnar i gruvsamhällets krafsningar på jordskorpan.

“Vad som blåste på oss från stora befolkade träd var ursprungligen försänkt i samtalens tid, barkspråk var barkbröd och låg tungt i hemmet.”  Berggren översätter här originalets baumkuchen till barkbröd: “baumsprache war baumkuchen und lag schwer zu haus.” Målspråksanpassningen förlorar en del av den sötm