Meny Stäng

Jenny Tundedal – Det vackra i smärta

Av Adam Lundvall

Jenny Tunedal | Rosor Skador
Wahlström & Widstrand | 2017

Jenny Tunedales Rosor Skador.

Jenny Tunedals femte diktsamling i ordningen, Rosor Skador (2017), utgavs i början av februari lite mer än tre år efter Mitt krig, sviter (2014). Jag kan ana varför. Stoffet som Rosor Skador bygger på har antagligen hopsamlats under en utdragen process. Att skriva rent och omarbeta det till ett färdigt diktverk lär också ha tagit sin tid med anledning av omständigheterna. I ett författarsamtal jag nyligen åhörde i Malmö sade Tunedal att det var första gången hon författade en bok utan en poets blick, men med en blick tillhörande en anhörig. Anhörig till en demenssjuk moder. Personligen hade jag väldigt svårt för Mitt krig, sviter – den föreföll mig så distanserad och jag fann aldrig någon givande ingång i min läsning. Så är inte fallet med Rosor Skador. En märker att det som gestaltas är något som har hänt på riktigt, vilket ger verket en rörande autenticitet.


Läs hela recensionen i tryckta nummer 33 genom att till exempel bli medlem: Medlemskap