Meny Stäng

Louise Glück – Kosmos störtdyker, gudarna väsnas

Av Christer Boberg

Louise Glück | Averno
Rámus | 2017
Översättning Jonas Brun

Louise Glücks Averno.

Vår stund är kort. Våra liv inte ens decimaler. Att människan ändå lyckas förbränna så mycket kärlek och hat på så oproportionerligt kort tid är otroligt. Vilket perspektiv du än väljer. Det handlar givetvis om vår självsyn, vår hybris gentemot såväl allt utanför oss som allt inom oss. Vi förhäver oss varje sekund, oavsett om vi gör det genom att explodera eller implodera eller förtvina. Det är svårt att avgöra om det här gör oss till skapelsens kolosser eller dess blindtarmar. Förmodligen både och. Samtidigt. Det är den här dubbla blicken som god poesi lockar fram, undervisar oss i, gör oss medvetna om. Dock utan att vara mästrande. Krävande: ja. Påtvingande: nej. Inför Louise Glücks dikter står jag förvisso maktlös, men jag välkomnar den underdånigheten. Det faller ett snett ljus in i samtliga dikter, ett dödens och asymmetrins ljus som inte går att ifrågasätta. Det borde kanske få mig att känna mig deprimerad eller uppgiven, men det handlar inte om att leva i dödens skugga eller med döden som kontrapunkt.


Läs hela recensionen i tryckta nummer 33 genom att till exempel bli medlem: Medlemskap