Meny Stäng

Signe Gjessing – ”Jag skriver som solen slår ner”

Av Emelie Eleonora Wiman-Lindquist

Signe Gjessing | Ut i det o-lösa
Modernista| 2016
Översättning Ann Jäderlund

 

Signe Gjessings Ut i det o-lösa.

Det är lika bra att erkänna med en gång. Signe Gjessing skriver poesi som får andetaget att spraka i halsen på mig. Jag läser raderna:

Jag kommer aldrig kunna lägga vecken på dina ögonlock
till rätta
först efternamn, så förnamn
om de kunde harkla sig, så skulle de utstöta
ringar på vattnet från flocken av veck
du utvecklar
en fallskärm när du slår i ögonen
men den ska vikas ihop igen
världen är skallig
mellan dina ögonfransar
det vet du

och då, just då, i det ögonblicket är jag fast. Jag blinkar till och världen framstår plötsligt som en okänd, ovandrad planet. Lite senare kommer den, strofen som ett eko av en södergransk rymdpromenad:

Mina steg dryftar nya ljud med världsnivån.


Läs hela recensionen i tryckta nummer 33 genom att till exempel bli medlem: Medlemskap