Meny Stäng

Friedrike Mayröcker – Unik och storartad författargärning

Av Helena Lie

Friedrike Mayröcker | vill ej mer gå i vall – Rekviem för Ernst Jandl och andra hörspel
Ellerströms | 2017 |
Översättning och efterord av Ulla Ekblad Forsgren

Ack hur långa ska inte hans fingernaglar vara nu, eller
missfärgade, eller lossnade, hur bleka hans händer, hur
långt hans hår. Överläppen insydd I smula insydd
smäktande insydd, under svepningen, den där lilla tan
den när han låg livlös under linneväven, den där lilla
tanden lilla tanden överläppen bara I liten smula
indragen. Huvudet vänt åter vänster, helt INBALJAD,
liksom sovande, den underkylda skjortan.
(Ur Rekviem för Ernst Jandl)

En österrikisk poet jag träffade nyligen berättade om en
uppläsning av Friederike Mayröcker som hon varit på för
några år sedan. Under framförandet hade Mayröcker, född
1924, således till åren kommen, suttit i en fåtölj och mumlat
sig igenom texten så att det knappt gick att höra vad hon
läste. Vid ett tillfälle såg det även ut som om hon slumrade
till. Detta somnolenta uppträde står dock inkongruent till
min upplevelse av hennes verk: att läsa Mayröcker är nämligen
att lära sig läsa på nytt. Att läsa Mayröcker är att träda ner
i en omstörtning av språket där reglerna upplöses och den
förinlärda begreppsapparaten slutar gälla. Jag liknar det vid
att kastas in i ett hus virvlande av bilder, röster, förtingligade
tankar, skeenden, där man tvingas kapitulera inför
det faktum att inget narrativ kommer att ges. Mayröcker är
en mycket speciell plats att vistas på. Antingen älskar man
det eller hatar det.


Läs hela recensionen i nummer 34 genom att exempelvis bli medlem: Medlemskap