Meny Stäng

Lina Hagelbäck & Ulrika Nielsen – Konstens och vänskapens villkor hör samman

Av Frida Jonsson

Lina Hagelbäck & Frida Nielsen | Ömhetsmarker
Schildts & Söderströms | 2017

Ulrika Nielsen & Lina Hagelbäck. Foto: Cato Lein.

Titeln Ömhetsmarker är så vacker att jag stannar upp och
tänker: den här kommer bli en fröjd att läsa. Marker av
ömhet. Marker där två förenas till en. Diktsamlingen är
skriven av både Violencia-författaren Lina Hagelbäck och
Undergången-författaren Ulrika Nielsen, och ambitionen
har varit att genom dikterna beskriva de rum, dialoger
och tillstånd som växer fram ur deras rösters sammansmältande.

Själva sammansmältandet, tillvägagångssättet, blir alltså
överskridande. Och vacker även det. Det blir något helt annat
än det traditionella författarskapet, där den ensamma skrivande
skapar ett gemensamt, sammansmältande tillstånd
där läsarna, också ensamma i sitt läsande, möter ett fiktivt
rum som författaren själv formgett och inrett. Att älska
en författares verk är som att ha en poetisk själsfrände
en aldrig träffat i det fysiska rummet, som en endast
möter i det rum som är litteraturens, det rum där tid och
verklighet saknar fasta gränser. Med Ömhetsmarker har
man velat lösa upp denna procedur, och införa en annan,
något annat. I denna samling blir läsarna istället en tredje
part, en inbjuden, kanske en voyeur, som iakttar hur
de två författarna tillsammans möjliggör skrivandet. Här
möter vi inte endast den färdiga texten utan förs tillbaka
mot dess process, och möts av frågor som hur och varför
skriver man? För att hamna utanför sin smärta? För att
smälta samman? Genom det konstnärliga skapandet så
verkar man smälta samman med andra, och vad vore då
bättre än att visa på att även själva uppkomsten av dikten
bygger på att man vill närma sig varandra? På vänskap. På
närhet. På marker av Ömhet.


Läs hela recensionen i tryckta nummer 34 genom att exempelvis bli medlem: Medlemskap