Meny Stäng

Bengt Berg & Helge Torvund – Svensknorskt utbyte

Av Kerstin Gansmark

Bengt Berg & Helge Torvund |  Medan våren vaknar
Heidruns Förlag & Bokbyen Forlag | 2017

Bengt Berg, Foto: Staffan Jofjell & Helge Torvund, Foto: Torstein Lillevik

Medan våren vaknar heter ett poetiskt experiment av värmlänningen Bengt Berg, född 1946, och norrmannen Helge Torvund, född 1951. Båda är välkända i respektive hemland men inte lika bekanta i grannlandet. Experimentet består i att först låta läsaren få ett urval av Bergs dikter i nynorsk översättning av Torvund och i den andra halvan Torvunds dikter i svensk översättning av Berg. Först gjorde det mig förvirrad att inte få läsa dikterna på respektive originalspråk men sen anade jag en poäng: att med den ene locka den andres läsare. Den som ville ha Berg fick på köpet också Torvund. Och tvärtom. Eller som det står i ett långt efterord av professor Idar Stegane ”… begge arbeider på same dikt”…”Og kven veit om det ikkje vil före til fleire lesarar både av Torvund og Berg?” Boken kommer ut samtidigt i Norge, Sverige och Finland.

Bengt Bergs och Helge Torvunds Medan våren vaknar

Medan våren vaknar inleds med en tio sidor lång diskussion om liv och dikt under rubriken ”Skandinavisk poesi-pingpong”. Torvund säger något på nynorska och Berg svarar på svenska. De samtalar om poeter som varit betydelsefulla för dem. Lars Lundkvist nämns, liksom Olav Hauge, Claes Andersson, Pentti Saarikoski med flera. ”Vad är det i poesin som ger den dess omistliga värde?” frågar Berg. Ja, hur kommer det sig ”at nokon reiser seg frå arbeidet i hagen og brått går inn og set seg ned og skriv sitt förste dikt”? En spännande fråga som inte får något bestämt svar. Båda är födda och uppvuxna på landet och båda har efter akademiska examina återvänt till ursprungsmiljön, till Torsby i Värmland respektive till Ogna i sydvästnorska Rogaland. Bengt Berg driver förlag och Helge Torvund är psykolog.

I Torvunds dikter är det slående ofta morgon. Här ett exempel. I Bergs översättning alltså.

Morgonens kropp är en mogen mor
med sin milda mjukhet över midjan
och sin öppna och förväntansskapande
sin uppåtvända urkvinnoblick

Jag sitter på trappan tillsammans med henne
och ser jorden komma uppöver backen och ut ur mörkret
Jag känner i tårna och i mitt hjärta av furu
en glädjens ånga av kåda och kaffe och brinnande eld

Jag lägger armen lätt om min morgon
och allt detta rena och nya och fullkomliga
fyller mig med grön och enkel kraft
Nu är jag beredd att ta emot det som kommer

I andra dikter talas det om ”silkesmorgnar”, ”solmorgnar”, ”morgonrummet”, ”majmorgon”, ”morgonens växtkraft” ”morgonmotljus” med många fler exempel som har med begreppet morgon att göra. Intrycket blir ljust och jublande men så blottas överraskande ett mörker. En dikt full av ”sommarsolsmorgon” slutar så här.

Tacksam – utan vingar
utan pokerface eller pengar

men alltså här
levande, kräftfri och med god kontakt

med de mörka krafterna i oss
som kan omskapa livet från detta

morgonparadis
till ett privat helvete

på ett
ögonblick

Fåglar spelar roll i Torvunds dikter. Nötväckan, rödhaken, talgoxen… I en dikt går till exempel ett melankoliskt diktjag i en skog och känner en växande ångest.

Så hör jag koltrasten
och är snabbt tillbaka

Går vidare, men bara nästan
som innan det hände

Bengt Berg är mer berättande än Helge Torvund som är genomgående lyrisk. Berg inleder sitt avsnitt med en långdikt som påminner om Göran Palms Sverigedikter i sin sakliga detaljrikedom. Här en av många verser i dikten Norgesreiser. I Torvunds översättning. Det handlar om 50-talet, då författaren var pojke i Värmland. Närheten till Norge som ju varit direkt inblandat i kriget kändes av.

Kriget på den andra sidan

Kan henda var det og den innbilte lukta av krig.
Ikkje alle såra var laekte ennå
og Noreg låg litt etter
det svenska folkhemmet i stil og standard
Far min hade lege ved gensa (Hån/Töckfors)
i vaktteneste. Han hade höyrt kanonbuldring
og eldglimtar frå granatar hade han sett.

– Så fort eg får auga på ein tysk hjelm
ser du bare stövlesolane på meg
seier en värmlending til offiseren sin
ved grensevaktposten. Og ennå hade ikkje
mannskapet fått behaldarar til gassmaskena sine.

Berg skriver inte bara långt och berättande utan även poetiskt i en stil som kan påminna om Torvunds dikter. Det är morgon och sommar och livsfrågor som nedan.

Morgonens sommarfuglar
– livet deira verkar
sjölvsagt på ein heilt annan måte
enn mitt eige, dei klarer
å handsama lufta
som noko anna enn det naudsynte
Leikande og alvorleg
gjev dei seg over
som om dei visste
kvifor

Värmländske Bengt Bergs halva av boken syns avsedd för norska läsare medan norske Helge Torvund är för oss svensktalande i Sverige och Finland. Och kanske är det som professor Idar Stegade säger att greppet att översätta varandras dikter i samma bok ger båda fler läsare. Jag blev förtjust i Helge Torvunds poesi som jag inte kände till innan, medan välkände Bengt Berg blev tänkvärt förfrämligad i ett annat språk. Nordisk samhörighet i dess rika komplexitet manifesteras i denna grafiskt vackra bok i blekblått.