Meny Stäng

Pentti Saarikoski – rik och spretig nyöversättning

Av Christer Boberg

Pentti Saarikoski | Tiarnia
Ersatz | 2017
Översättning av Oscar Rossi

Pentti Saarikoski 1967. Foto: Eino Heinonen.

När Pentti Saarikoski i mitten av sjuttiotalet träffar och gifter sig med författaren Mia Berner innebär det förmodligen hans räddning, eller åtminstone en respit. Han är då i uselt skick efter år av hårt drickande och på alla tänkbara sätt osunt leverne. Saarikoski blir knappast någon renlevnadsmänniska, men Berner ställer krav och ultimatum och ser handgripligen till att han rycker upp sig. De flyttar in i hennes lilla hus i Valsäng på Tjörn: nytt liv, nya landskap, nytt land. Rentav ett nytt språk att dagligen förhålla sig till, vilket förvisso inte var den största utmaningen för polyglotten Saarikoski. Här lever paret tillsammans från 1975 till Saarikoskis död 1983. Och här skriver han sina tre sista diktsamlingar Dansgolvet på berget, Bjuda upp till dans och Dunklets danser vilka tillsammans utgör den så kallade Tiarniasviten (”Tiarnia” är låtsaslatin för Tjörn). Originalen är på finska, men Berner gjorde tillsammans med maken svenska versioner som även kom i en samlingsutgåva 2000. Trilogin finns nu nyöversatt av Oscar Rossi och den utsökta volymen bär den osentimentala titeln Tiarnia I-III. Utgåvan är verkligen en händelse för alla som älskar poesi.

Kvällens ro är en terrorbalans i mig
men friden sitter djupare in, bergens frid
står inte under något hot

Pentti Saarikoskis Tiarnia

Saarikoski tar sats i de dagliga sysslorna i stugan och på gården, utsikten från berget, cykelturerna ner till fiskeläget och bussresorna till Skärhamn och Stenungsund. Ofta landar det i alldeles utsökta skildringar och betraktelser, men lika ofta i djärva och mångbottnade funderingar kring maktutövande, krig, litteratur och mytologi. ”Jag vill förbli i denna frid”, skriver Saarikoski och man förstår att själva platsen och landskapet har drabbat honom på djupet. Men friden är alltså inte lika med stillhet och lugn, snarare ett nytt förhållningssätt, ett ytterligare perspektiv. För är det något som kännetecknar Tiarnia så är det myllret och den halsbrytande innehållsrikedomen, vilket understryks av det befriande och oförskämt slarviga sättet han slänger ur sig vissa rader. Han låter finlir skava mot oförskämdhet, estetiskt snobberi mot plumpt självutlämnande. Dikterna står vidöppna, infall och hugskott ges plats lika väl som de mer utmejslade tankegångarna. Det liknar inget annat och det är fruktansvärt bra.

Idag är hon kritisk
hennes näsa är blåskiftande rödaktig
och hon är kritisk
att det blivit för mycket onödigt pladder
i mina dikter eller vad det är hon menar
att de borde vara tätare
jag svarar
säger
när jag skriver plockar jag svamp i skogen
och svamp hittar man bara när man driver runt
utan brådska hit och dit
och när jag hittar en svamp tar jag inte enbart hatten
jag tar också foten och strumpan
och myceliet vill jag också få med
även om det skulle vara kortsiktigt och dumt
men dikten ska vara en intakt växt
inte bara fruktkropp
en bra poet
gör inte dikter
utan letar upp dem

Oscar Rossi har valt att ta sig an det finska originalet utan att närmare bekanta sig med Berners svenska version. Han har också försökt att sätta de biografiska omständigheterna inom parentes. Resultatet är striktare, kanske tätare, ibland även kantigare. Där Berner drämmer till med vedertagna svenska uttryck alternerar Rossi med lite mer främmande ord som förmodligen ligger de finska företeelserna närmare. Således ”sockraklimpen” i stället för ”sötlimpan” och ”barnen hejsade” i stället för ”barnen morsade”. Överraskande är de dikter som i nya översättningen är kortare än i de tidigare svenska versionerna – helt enkelt för att Saarikoski i de finska originalen utelämnade rader som mer detaljerat och lokalspecifikt beskrev omgivningarna på Tjörn. Rossi redogör för sina översättarfunderingar i ett intressant efterord. Tiarnia är dock ett sådant rikt och spretigt verk, så att låsa det i en ensam översättning känns onödigt. Berners och Rossis versioner läses alltså med fördel parallellt, det torde göra denna mångfacetterade diktsvit mest rättvisa.