Meny Stäng

Blek Taggsvamp av Bengt af Klintberg

Av Michael Economou

Ellerströms | 2017

Bengt af Klintbergs Blek taggsvamp

Poesin känner varken några gränser eller någon
brist på tillit för allt mellan himmel och jord. Emily
Dickinson och Sylvia Plath fann bina värdefulla
som ämne för sitt diktande. Stagnelius använde sig
av blommor och ädelstenar som smaragder och rubiner
för att ge färgrik, gnistrande pregnans åt sitt
bildspråk. Panteisten Whitman såg i gräset stråk
av mening som han kunde använda för att ge liv åt
en känsla av att amerikaner var det utvalda folket.
Tranströmer uppfattade blåsippan som vårens och
markens stora trick. Fransiskus av Assisi visste att
den minsta av fåglar kunde ge liv åt en mer betydelsebärande
religiositet än den störste av Roms påvar.

Och så vidare, och så vidare. Mikrovärldarna är ofta
mer betydelsebärande än andra världar. Det minsta
behöver inte ha minst värde, det största är inte alltid
väsentligt.

Men svampar? Ja, varför inte dessa svampar, så
föränderliga och ombytliga att Linné hade svårt att
placera dem i sitt system? Mig veterligt är Bengt af
Klintbergs Blek taggsvamp den första samlingen i
svensk litteratur med svamp som bärande tema för
diktandet.


Läs hela recensionen i tryckta Populär Poesi nummer 36 genom att bli prenumerera: Medlemskap