Meny Stäng

Skalornas förråd av Ulf Eriksson

Recenserad av Håkan Sandell

Albert Bonniers Förlag | 2018

Ulf Eriksson. Foto: Sofia Runarsdotter.

Det är inte som den bäst lämpade recensent jag tar
itu med Ulf Erikssons nya diktsamling Skalornas
förråd, då jag inte har fått läst den generösa volym
dikter i urval, Stämmor av ljus fördelar världen, som
Bonniers kostade på poeten för några år sedan. Jag
läste Ulf Erikssons diktsamlingar i takt med att de
utkom under 80-talet, men förlorade honom sedan
ur sikte. Att efter så långt uppehåll återvända till
hans poesi känns lite grand som att återvända till
sin egen ungdom.

Det omedelbara intrycket är inte så positivt, dikterna
tycks mig ligga tätt på den typiska mix av realism
och modernism som har kommit att utgöra den
svenska lyrikens huvudfåra under ack så många
decennier (snarare förstärkt av än bruten med,
efter OEI-gängets encyklopediska superrealism).
Men snart under läsningen ändrar sig min bild, detta
är snarare en form av postmodern realism med stark
generationsprägel. Var det så Ulf Eriksson lät även
på 80-talet? Det tar dock inte så lång tid in i diktsamlingen
innan jag återigen ändrar uppfattning,
Ulf Erikssons realism, eller kan jag få säga ”lyriska
nyrealism”, är inte heller längre särskilt postmodernt
präglad, istället har den vunnit en klassisk och klassicistisk
klangbotten, och – när den är som bäst – en
art av poetisk auktoritet.


Läs hela recensionen i tryckta Populär Poesi nummer 36 genom att bli prenumerera: Medlemskap