Meny Stäng

Arles – Japan – Klippede av Lene Henningsen

Recenserad av Håkan Sandell

Det finns ett stort mellanrum, efter den även hos
oss välkända danska 80-talspoesin, med dess stora
namn (Strunge, Tafdrup, Thomsen, Jac, Bo Green
Jensen), och före den under det senaste halvdecenniet
omtalade och möjligen hajpade ”danska poesi-
boomen” (Yahya Hassan, Asta Olivia Nordenhof,
osv). Däremellan utspelades mest i København,
ett par andra saker. Först kom en andra kull
80-talspoeter (Vizki, Gernes, osv) som följdes
av det danska lyriska 90-tal, som kritiken ibland
kallade ”de unge milde” med en ordlek på de före-
gående ”unge vilde digterne”, en benämning som
för övrigt hade lånats in från det samtida måleriets
danska nyexpressionister, vilka i Berlin kallats
Gefühl und Härte-målarna (känsla och hårdhet),
och stått under punkens svarta stjärna. Detta danska
90-tal (Lene Henningsen, Nicolaj Stochholm, Janus
Kodal) debuterade så som på marchlinje allihop
1991, och jag har fortsatt att följa dem samtliga, där
de var och en fram till dags datum hunnit utge ett
femtontal diktsamlingar vardera.


Läs hela recensionen i tryckta nummer 37 genom att bli medlem: Medlemskap