Meny Stäng

Sju grenar av Katarina Frostenson

Recenserad av Frida Jonsson

Katarina Frostensons poesi har ett rykte om sig att
vara svår.

På olika håll hör man det viskas om att detta inte är
den bästa tidpunkten för en poet som hon att släppa en
diktsamling. Struntprat! Vad är det man syftar på då?
Aldrig har man talat så mycket om Frostenson som nu.
Visserligen har fokus legat på hennes privatliv och på
hennes tid i Svenska Akademin, men nu kommer desto
fler att känna till henne som poet. Att kalla poesi för
svår fungerar som en omskrivning för: ”inte så bra
som man kan tro” och nu kan många fler se att det i
Frostensons fall verkligen inte är sant. Det stämmer
att hennes poesi, även denna gång, kanske inte är den
mest lättillgängliga, men den är inte obegriplig,
snarare tvärtom:

Ensidigheten hos världen
gråter någon i sin hunger på upplevelser
av att vilja se som att äta och
frågar sig vad som förgörs
vad det är
vad som dör när man ser på det


Läs hela recensionen i tryckta nummer 37 genom att exempelvis bli medlem: Medlemskap