Meny Stäng

Lars Winnerbäck – Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Av Peter Nyberg

 

På den nya skivan Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen har Lars Winnerbäck lämnat folkmusiken och tagit ett steg tillbaka in i den renodlade rocken. Tempot har skruvats upp en del sedan förra skivan. Melodislingorna är i vissa fall uppenbart influerade av Kent, som redan konstaterats i mängde av recensioner, medan singeln ”Jag får liksom ingen ordning” snarare har sitt ursprung i 90-talsdisco, man kan höra Leonard Cohen pratsjunga i ”Du som reser mig”. Men framför allt är skivan helt uppenbart Lars Winnerbäcks. Oavsett vilka influenser som kan höras i sångerna är de alla märkta av artistens egenart.

Texterna är omisskänligen Winnerbäckska. Vissa strofer är direkt fångande medan andra är mer abstrakta iakttagelser. Ofta lutar han sig tillbaka på klischéartade formuleringar som ”vi är två hjärtan / i samma kropp // om jag tappar allt igen / det är möjligt att det händer / det kan vara svårt att hitta hem /från alla hav och alla länder”. Trots de här partierna som givetvis är adresserade till den yngre, mer romantiska lyssnarna, så finns också mer avancerade strofer som ”det fladdrar till som i en dröm / en pojke gräver ner sitt fynd / och röjer undan bevisen / dom tysta kvällarna i snön / dom höga lamporna som tänds / över den spolade isen”., Här i titellåten Järnvägspår (Nog är enordiga låttitlar (substantiv) också en Kent-anpassning) presenteras en mer mystisk sceneri än vanligt. Bilden av pojken som gräver ner sitt fynd överförs senare i sången till att bli en metafor för berättaren själv och upptäckten uppfattar jag inte som ett konkret föremål utan snarare ett inre fynd. Givetvis är textskrivandets fundament det lätt ångestladdade och vad som kan uppfattas som självterapeutiska.

Sammantaget är Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen den bästa skiva Lars Winnerbäck har givit ut sedan Singel. Framför allt för att det finns ytterst få sånger som drar ner spänningen och blir mellanspår. Sångerna samspelar istället och bygger upp en kraftfull berättelse. Lyssnaren blir del i självterapin, eftersom Lars Winnerbäcks osäkerhet och leda också är lyssnarens.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sex + tjugo =