Meny Stäng

Jag hör Amerika sjunga & Brooklynfärjans överfärd av Walt Whitman

Av Håkan Sandell

Walt Whitman |Jag hör Amerika sjunga
Ellerströms | 2019
Översättning: Gunnar Harding

Walt Whitman | Brooklynfärjans överfärd
Smockadoll |2019
Översättning: Kristian Carlsson

Walt Whitman

Det är i år tvåhundra år sedan födelsedagen för USA:s ledande poet Walt Whitman, närmast ett slags ”Founding Father” för den amerikanska poesin, där denna ur självbetraktelsens perspektiv anses frigöra sig ur förlegade europeiska former. En grundläggningsmyt liknande den som senare den brasilianska modernismen kom att identifiera sig med.

Whitman debuterade samtidigt som Baudelaire gick mot sina sista sjukdomsmärkta år i den gamla världen, men Whitman har nog mer gemensamt med fransmannens närmsta store föregångare Victor Hugo. Dock med en långt större portion realism hos Whitman än hos Hugo, ja, ett poesiskapande så ensidigt i den realistiska ådran att jag som läsare ibland blivit uttråkad (till skillnad från av realismen hos till exempel en Pasolini eller Pavese). D. H. Lawrence liknade på sin tid Whitman med ett lokomotiv som stånkar fram entusiastiskt över allt det ser, utan urskillnad. Så här kan det låta (Kristian Carlssons översättning), om passagerare skildrade vid en färjeöverfart:

Spänd tumme, sträckt finger, skyddsrock, cape, handskar, stropp,

            regnställ, välvald piska,

bas, spejare, startkarl, hästdräng, nån lutad mot dig, du lutad

            mot nån, framåtrörelse, man före och man efter,

bra tjänat, dåligt tjänat, gunstlingskull, nyttokull, först ut, sist

            ut, knyta sig om natten,

tänka sig att sådant är så stort och närvarande för andra förare,

            men utan intresse för han därborta.

Ä