Meny Stäng

Anders Olsson – men så oändligt lätt att svara dig

Av Peter Nyberg
Albert Bonniers Förlag, 104 sidor

Det är lätt att darra inför uppgiften att recensera Anders Olssons verk. Han efterträdde Lars Forsell på stol fyra i Svenska Akademien, han är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och litteraturkritiker i DN. Dessutom en mästerlig essäist och uttolkare av bland andra Gunnar Ekelöf, Rabbe Enckel och Willhelm Ekelund. För att avskärma auktoriteten väljer jag att börja i omslagsbilden till Olssons nyutkomna men så oändligt lätt att svara dig, vilket är poetens första diktverk sedan Ett mått av lycka (1998).

Dubbel kröning är en installation av Agnes Monus. Konstnärinnan har vävt samman metalltrådar (järn och koppar) till en bård som fransar sig. Hon menar att vävnaden står för den kvinnliga erfarenheten. I samma utställning finns också verket jag tänker på Janne, vilket består av nystan med röd koppartråd. Det är, för att inleda en tolkningsgrund och analogi med det recenserade verket, lätt att se väven som poetens subjekt och verkets trådar som poetens associativa diktning. Ofta utgår Olsson från en konkret situation, ju längre in i texten vi kommer ju tydligare utsatt är den. Så också med titeldikten med undertiteln: janne in memorian.

allt överregnat
och därinne ljusen, oändligt stilla
och lugnet av din stora

kropp leendet
kvar under handen du,
tänker jag, tillsist befriad

i det genombrutna

Dikten består av 13 sjustrofiga smådikter där den sista raden följer med in i nästa dikt. Steg för steg närmar vi oss den levande Janne utan att för den skull riktigt konfrontera honom. Det är inte heller meningen, meningen är att krypa intill den iakttagandes fragmentariska tankar och seende. Så genom hela verket med en viss glidning: I början är texten mer fragmentiserad än i slutet, då enskilda dikter som lunch med fel snarast förvandlas till knäckprosa. Genomgående följer läsaren det berättande subjektet i hans iakttagelser av omvärlden. Inga stora händelser behandlas, men även i det vardagliga finns en existentiell skärpa; att bada i Sommens vatten leder till följande tankar:

och långt därute sländan som vidrör pannan
din hand, i något som liknar ömhet

grymhet eller ömhet
del eller ickedel

på väg in i en famn
som bara är där för att överges

Väven subjektet, trådarna associationerna. Den bildade elegansen är inte att ta miste på. Ytterst få diktare i Sverige klarar den komplexa balansgången mellan det till synes mycket enkla och det synnerligen avancerade eftersom det kräver bildning och insikt i poesins grundprinciper. När den är uppnådd behövs inte ett explosivt runtverk, orden och innehållet för poetens talan. I så motto är men så oändligt lätt att svara dig ett mästerverk. Texten gör sig inte till, smickrar inte men gör sig heller inte svår utan anledning. Formen hjälper läsningen genom ständiga pauseringar, en stor del av bokens dikter består av tvåradingar, de dikter som är mer berättande har längre textsjok.

Bildningen är inte av en renodlad akademisk svårtillgänglig art utan ter sig i verket naturligt intresserad. Dikten om Polykrites öde är resultatet av fascination inför en antik legend. Den milda passionen lyser igenom i bokens alla delar. Olsson har tjusts och associerar runt sin tjusning. Det blir direkt fascinerande poesi.

har du sett ett Y, en androgyn
som brinner i två lågor

jag mötte idag två ögon på en gata
och höll på att brinna upp

det finns andra bokstäver
men det finns bara en bokstav

det finns andra människor
men det finns bara en människa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × 2 =