Meny Stäng

Marcus Birro – Skjut dom som älskar / 43 dikter

Av Peter Nyberg
Tre böcker förlag

Under sommaren kom nya upplagor av två av Marcus Birros diktböcker: 43 dikter (2006) och Skjut dom som älskar (1997). Tillsammans med Bob Hansson har Birro ryckt till sig en stjärnstatus, delvis till följd av personförvirringen (vem är Peter och vem är Marcus) med brodern. Det gemensamma för såväl Birro som Hansson är att det inte främst är poeternas poesi som gjort dem kända utan deras mediala begåvning. En annan likhet är att poesin är allmängiltig och till formen relativt okomplicerad.

Jag älskar kantigheten i ditt ansikte
Din vassa haka
Dina sneda ögon
Din glåmiga trettioplus hy
Ditt själsvarta håt

Allting vint och snett
som efter en natt på stan

Framför allt är Marcus Birros enkelhet signifikativ för den senare boken, 43 dikter. Här har poeten återgått till en mycket grundläggande diktstil som ibland tenderar att bli direkt naiv. Samtidigt tilltalande för massan. I Skjut dom som älskar fungerar massan på ett helt annat sätt:

Du sviker inte längre mig
endast dig själv
när du tar plats
framför saltspåren som leder er
rakt in i pöbelns hjärta

Kännetecknande för den äldre diktboken är en mer poserande poet som tydligt tar avstånd från ”pöbeln”. Det är inte svår dikt men aningen pompös. ”Du följer eldflugans väg / i kärlek och förståelse / Men icke dess eld du följer / utan först när den sluter sitt ljus / törs du trygg / och oupptäckt / följa mörkrets blinkningar”. Poeten tycks här ha bestämt sig för en uppsättning romantiska nycklar till vad som är god poesi, vilka används konsekvent, något som leder till en ganska klychig poetisk gärning. Språket i 43 dikter är visserligen mycket enkelt men på ett sådant sätt att läsaren känner att poeten har ansträngt sig för att formulera sina tankar, som i inledningen till dikten om tonsättaren Salieri:

Kvinnorna rör sig
som kom de dansande ur penslar

Lika enkelt kom musiken

Vi andra
vi exakt tillräckligt dugliga
gömmer oss bakom masken

En annan skillnad mellan böckerna är den vidgade kunskapen i 43 dikter. Klassiska gestalter som Antonio Salieri och Dan Andersson tillåts ta plats helt konkret men också ekon från mästare som Karl Vennberg hörs i diktningen. Att binda ihop förgången storhet med nutida betraktelser av existentiell art blir effektfullt. I Skjut dom som älskar klingar inget från förgången tid, istället är det berättaren och hans vänner som tillåts ta all plats. Det blir internt och lokalt, pöbeln utesluts, medan det senare verket bjuder in den som vill läsa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 − ett =