Meny Stäng

Benny Andersen – Världens sista dikt & Svantes visor

Av Peter Nyberg
Heidruns, 208 s

Översättaren Juris Kronberg påstår i sin inledning till Världens sista dikt & Svantes visor att Benny Andersen är den mest lästa och sjungna danska skalden och att poetens Samlede digte sålde 140 000 exemplar. Poeten sitter dessutom i den danska akademien. Vidare menar Kronberg att näst Margarethe II är Benny Andersen troligen den mest kända dansken. Dessutom är han jazzmusiker.

Personligen måste jag bekänna en bildninglucka, jag har inte hört talas om människan tidigare, vilket gör Kronbergs karriärsbeskrivning direkt generande (för att inte tala om att jag fått för mig att ståta med okunskapen här). Efter lite efterforskningar visar det sig att det ändå har gjorts fyra försök att översätta poeten, men att dessa enskilda diktverk inte fått något vidare genomslag.

Juris Kronberg och Elisabeth Korndahl har i Världens sista dikt & Svantes visor översatt valda delar av poesi– och visproduktionen, vilken tar sin början 1960 med Den musikaliske ål och slutar 2009 med Kram. Essensen av ett halvsekels skrivande från Danmarks största diktare väntar således den oinvigde. Förhoppningsvis förändras därmed Andersens anonymitet, behovet av hans toleranta skarpögdhet är stort.

”Jag har kallats folklig diktare, men jag vill inte vara folklig i ett land som inte kan se att människor från andra länder är människor som vi. Därför har jag sagt att jag istället vill vara en mellanfolklig poet.” Tanken återkommer flera gånger i verken. ”Finns det något så danskt som danskarna” frågar sig poeten efter att ha famlat efter danskhetens kärna. Hans svar blir svenskarna, eftersom folkslaget danerna fördrev urdanskarna från Danmark. Efter att ha irrat omkring i Europa flyttade de upp till Sverige och blev således svenskar. ”Inte så underligt att Skåne / kräver Danmark åter”.

Allvaret och humorn vilar tätt tillsammans i de flesta av dikterna. Orsaken till Benny Andersens framgångar är möjligen att han gestaltar en slags dansk gemyt, filtrerad genom ett ytterst skarpt seende. Poesin tillåts aldrig att enbart bli skämt, oftast inte heller enbart allvar. Framför allt behandlas det vardagsnära, det som för ögonblicket är aktuellt för poeten, men alltid i en allmängiltig utsaga.

Formen är behagligt lättläst samtidigt som den inte tillåts bli banal. Det är ett mästarprov att hålla balansen och Andersen lyckas genomgående med konststycket att berika orden med nyanser som gör läsningen spännande. Ibland används allusionsteknik för att vidga diktens innehåll, men det är ingen genomgående teknik.

Anslående är att poesin, möjligen till följd av att den är översatt nyligen, förändras ganska lite över tid. Det handlar trots allt om ett halvsekels diktande. Poeten fångade sin ton redan i första verket och har därefter utvidgat repertoaren. Möjligen kan man se humorn som ett allt mer centralt inslag i dikterna.

Anmärkningsvärt är att vi inte har tagit till oss Andersen tidigare. Poesin når en allmänmänsklig nivå och Danmarks politiska problematik tycks i Andersens diktsfär vara densamma som vår svenska. Dikterna är krävande mot diktaren, inte mot läsaren. Tvärtom är de till ytterlighet givmilda mot den som läser, man vidgas i sitt eget iakttagande av omvärlden. Lindrande är i sammanhanget att även intellektuella storheter som Benny Andersen kan störas av det mycket banala, som i dikten Till SAS:

På min biljett står det skrivet:
Köpenhamn – Århus
men planet landar i Thistrup
varifrån det går en buss till Århus.
25 kr extra.
Men det besvärar mig inte hälften så mycket
som att det är språkligt inkorrekt.
Av erfarenhet vet jag
hur svårt det kan vara
att träffa rätt med orden.
Men 40 kilometer fel
det är bara för mycket.
Vem har läst korrektur på de här biljetterna?
Sådant borde aldrig ha kommit på pränt.
Yttrandefrihet? Ja, men under ansvar!
Skriv: Från Kastrup till Tirstrup.
Det låter bra
och är dessutom sant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × fem =