Meny Stäng

Claes Andersson – Mörkrets klarhet

Av Peter Nyberg
Söderströms/Heidruns, 60 sidor

 

Under nära 40 år har Claes Andersson försett oss med en språkligt enkel men paradoxrik poesi. Redan från början hade han sin stil klar för sig, därefter har den använts för att synliggöra samhällets spruckenhet och människans skavanker. Klangbotten har mörknat och i de senare böckerna blivit relativt resignerad. Det fina med poesin är att Andersson alltid byggt in hoppfullhet också, det må vara fel på världen men man kan alltid roas av idiotin, tycks han resonera. Titeln på den under hösten utgivna Mörkrets klarhet blir således symptomatisk för författarskapet i sin helhet.

Efter en inledande dikt anspelar Claes Andersson på en tidigare svit av dikter från samlingen Tillkortakommanden från 1981. Då hette dikterna ”Vänskap”, i den föreliggande boken kallar han dem ”(vänskap, uppdaterad)”. Liksom då tilltalas ett du som den älskade och kärlek är ett genomgående tema. Särskilt mycket har inte förändrats. Slutsatsen är oerhört vacker: ”Utan dig skulle det overkliga vara lite mera verkligt”, en närmast Ekelöfsk aforistisk paradox.

Medan den första delen av boken omhuldar kärlekens väsen handlar den andra om politik, poeten tar till och med rollen som statsminister.

Som statsminister anser jag att vi inte skall prata så mycket om dem som är fattiga
Vi skall koncentrera oss på dem som har det bra och inte lider någon nöd
Inte vill de fattiga heller hela tiden bli påminda om sin fattigdom
Fattigdomen är trist, grå och oestetisk

Ironin blir ett effektivt vapen hos Andersson liksom naturbilden som får stå som metaforer för olika politiska skeenden. Om kärleksdelen var någorlunda ljus mörknar det här och i den tredje delen som fått ge boken sitt namn är mörkret slutgiltigt fallet. Vi kastas in i en hemsk minnesbild av lägren som ”fortfarande saknar mat och rent vatten och att / ungarna som klänger vid sina döda föräldrar inte / lyckas väcka dem”. Längre fram finner poeten under titeln ”(till salu på webben)” en 14–årig flicka, en avlivare, allt som behövs för en kärnladdning och organ som också säljs i barnstorlek. Men den här delen mjukas upp i och med den sista dikten. När berättarjaget lyssnar på Bachs musik minns han och finner det ”lättare att tänka på det förestående slutet”.

Claes Anderssons poesi förtjänar en läsning och vad som främst slår mig är att Mörkrets klarhet lämpar sig för alla, inte bara för den inbitna poesiläsaren utan också för de som i vanliga fall inte läser poesi. Språkets enkelhet, den obrutna grammatiken och de mycket avancerade tankarna gör att Andersson hamnar långt ifrån slentrianpoesin samtidigt som han är synnerlig tydlig. I mycket kan Mörkrets klarhet stå som en symbol för författarens poetiska karriär, det gör den också till en utmärkt ingång i författarskapet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton + 4 =