Meny Stäng

Daniela Bjernbrandt – I sländors närhet

Av Peter Nyberg
Miders & Tenorio förlag. 82 s

 

Enligt Kim Larsson i bloggen eremonaut.wordpress.com har Daniela Bjernbrandt studier i konst bakom sig, något som lyser igenom i hennes debutbok I sländors närhet. Även om dikterna går att läsa var för sig kan den också ses som en abstrakt målning där de enstaka dikterna är detaljer som bygger upp helheten. Diktarrösten och stämningsläget, med något undantag, är detsamma genom alla dikter.

Framför allt handlar Bjernbrandts text om själslig vilsenheten, vilken tar sig olika uttryck: kärlekssaknad, avsaknad av ett fast jag, oförståelse inför vänner, patriarkalt förtryck med mera. Kort sagt plågas berättaren i dikterna, något som uppställningen av poesin fått visa genom typografiskt sönderdragna dikter där orden hamnar i små hopningar, ofta har enstaka ord landat ensamma på raderna. Ångesten beskrivs inte sällan med hjälp av relativt vedertagna uttryck; demonerna återkommer, jaget är utkastat i en djup skog, de dyrbara ögonblicken slängs över bord. Själva ordet själsnöd förekommer istället för att gestaltas.

En av dikterna avviker helt från de övriga. Något händer, plötsligt trappas spänningen upp och språket blir direkt lekfullt. ”Dra till Himalaya då” heter dikten:

¤


när ska fejsen kapitulera
insida stoltsera forcera
svaren du ametistögda
visualisera minuter timmar år
jag lämnar snart om jag inte får
inhalera underminera aldrig
symptomen ska jag fakturera
frakturera diktera under
eller bara sluta
fungera?

Det rytmiserande i dikten blir oerhört effektivt, en typ av motor som ger diktläsningen fart. Avslutningen leder tillbaka läsaren ner i själsnöden.

Stilistiskt önskar jag att förlaget hade korrekturläst boken ordentligt. Läsningen störs framför allt av särskrivna ord. Länge letar jag efter en innebörd i dem: är särskrivningen ett led i sönderslitandet? Men efterhand inser jag att särskrivningarna, liksom förekomsten av talspråkliga former snarast är avsaknad av sträng redaktör eller tillräcklig språkbehärskning från poetens sida. Det är synd. Bildspråket är avancerat och i långa stycken intressant, möjligen behövs för att nå den yppersta poesin en renodling av bilderna och framför allt en rensning från slentrianuttryck utöver nämnda behärskning av språkets grunder. Med tanke på Daniela Bjernbrandt debut kommer hennes fortsatta författarskap att bli intressant att följa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton + åtta =