Meny Stäng

Kristofer Flensmarck – F P S

Av Peter Nyberg
Irrlicht, 42 sidor

 

Ett av de mest intressanta förlagsprojekt som startats de senaste åren är Irrlicht. Det är ett synnerligen begränsat förlag som bara ger ut högkvalitativa böcker: handbundna med ordentligt övervägda layouter i mindre upplagor om 300 numrerade exemplar. En av de mest intressanta poeter som framkommit under de senaste åren är Kristofer Flensmarck. På Natur & Kultur gav han ut Almanacka, vilken strängt taget inte var skriven av poeten själv utan var en sammanställning av minimalistiska anteckningar från poetens farmors almanacka. Samplade fick de stå som en sjuk och döende kvinnas kvarlämnade ord. Flensmarcks annorlunda poetroll uppskattades och rimligtvis borde draget efter hans nya bok F P S vara stort.

First Person Shooter är en dataspelsterm för rollen som antas när man som spelare så att säga går in i karaktärens huvud och styr honom eller henne. Så är det tänkt att också poesin ska fungera, vi placeras i huvudet på en synnerligen hatisk karaktär som ska begå ett dåd av obestämd art. ”Hat / jag är full av hat / och jag älskar det” sätter boken igång. Varannan sida är svart, men det är texten som står för den djupaste svärtan. Jaget hatar alla människor, anser att samhället har manipulerat dem att bli korkade flockdjur och planerar en utplåning som också kommer att utsläcka den egna plågan. De enda människor som jaget möjligen kan ha fördragsamhet med är modern och fadern i den avslutande dikten.

Ok
alla som jag älskar
Jag är uppriktigt ledsen
för allt det här
Jag vet att min mamma
och pappa kommer att bli chockade
och inte förstå
Jag är ledsen ok
Jag kan inte hjälpa det
Fatta att jag kommer
till en bättre plats
än den här
Jag gillade inte livet
så mycket

Språket är som synes anpassat till karaktären, slängigheten och oförmågan att uttrycka det centrala i sin egen tankevärld är både problematiskt och alstrar en verklighetsnära känsla. Jaget säger sig ha blivit mobbat hela sitt liv och nu är han ute efter hämnd. Hatet utgår från hånet han har fått utstå. Ibland förtätas texten och då blir den direkt otäck, som i följande lakoniska passage.

Dessa barn
som kommer emot er
med knivar
de är era barn
Ni lärde dem
Jag lärde dem inte

Det förmörkande hatet och den fullkomliga avsaknaden av ljusglimtar gör texten skärande. Flensmarck lyckas på ett imponerande sätt leva sig in i och fånga mekanismerna som utlöser till exempel skolskjutningarna i Finland eller USA. Utanförskapet och plågoandarna, frånvaron av kontakt och närvaron av våld som belöning skapar, tycks poeten mena, den ensamma galningen. Det är en betryckande läsning, men stark. Kanske till och med oumbärlig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton − 3 =