Meny Stäng

Marie Silkeberg – Material

Av Peter Nyberg
Albert Bonnies förlag, 278 s

 

Ibland händer det sig att en skribent, allt som oftast en poet, lyckas hitta en spricka i genrestrukturen. När detta inträffar följer oftast endera av två saker: skribenten krossas mellan strukturerna och smulas sönder eller hon gör som Marie Silkeberg, vidgar gapet genom att placera sitt eget material i sprickan. Det ställer enorma krav på texterna men de som klarar trycket blir ofta oerhört omtyckta.

Redan från början har språket varit särskilt viktigt i Silkebergs poesi, hon har inte nöjt sig med svenskan utan framtvingade i den förra diktboken 23:23 en mångspråkad poesi som var en smula svårbegriplig för oss icke multispråkiga. Den nya prosadiktboken Material nöjer sig med två språk, svenska och engelska, vilket skapar en naturlig stämning i den ryska storstadsmiljö som jaget verkar i.

En stor del av boken utspelar sig i S:t Petersburg där jaget lever i en ganska märklig kärleksaffär, till en början med en man och en kvinna, efterhand bara med mannen, s. Förhållandet sträcker sig genom boken och blir spektrat jaget livs ses igenom. Kärleken har en emotionell sadomasochistisk laddning, relativt medvetet skadar paret varandra, något som för läsaren bygger upp en oerhörd spänning. Efter hand blir det nästan omöjligt att sluta läsa. De 278 sidorna, varav en del är synnerligen textbemängda, slukas nästan tonårsaktigt i en första läsning.

Material liknar en loggbok, ett tillfälligt lustskrivande som vi får ta del av, poetens version av Noréns dagböcker, men oändligt mycket mer friserat. Till en början framkommer det inte så tydligt men efter hand syns det oerhört sofistikerade språkarbetet. Fraserna när nästan alltid korta, men preciserade till det yttersta. Texten arbetar på flera olika nivåer. Överst på sidan kan en dikt av den ryska poeten Osip Mandelstam (i engelsk översättning?) slingra fram, i mittpartiet av sidan återfinns oftast ett sjok med dagboksanteckningar och utstrött på nedre delen av sidan enstaka fraser eller ord. De enskilda partierna fortsätter ibland över på nästa sida, ibland stannar de av. Läsningen görs på det här sättet oerhört levande och lekfull.

Silkeberg har skapat en värld man som läsare kan stiga in i och fascineras av, man har fri tillgång, det är bara att öppna pärmarna och avnjuta den lidelsefulla närheten till karaktärerna, vilka lever oerhört spännande, mer närvarande liv än en ordinär knegare. I texten skadar de varandra, de hatar och älskar. Över tid sett, boken utspelar sig över tre år, är det som att gå om gymnasiet: Allt är allvar, allt är oerhört intensivt, allt är oerhört vilset. Men någonstans fångas ett korn av den man är som människa, det inre ringas in genom alla reaktioner och tankar. Efteråt står man åter utanför pärmarna och har blivit lite klokare på sig själv. Det är en enorm litteraturgärning att återskapa den processen på 278 sidor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − fyra =