Meny Stäng

Adam Zagajewski – Antenner i regn

Av Peter Nyberg
Översättning av Anders Bodegård
Bonniers förlag, 115 sidor

 

Polen har en imponerande poesiflora med namn som Wislawa Szymborska och Adam Zagajewskij som fixstjärnor. Under dem finns en mängd, framför allt kvinnliga, poeter som står för ett brett spektra av poetiskt hantverk, bland andra Marta Grundwald, Urszula Koziol och Krystyna Milobedzka. Situationen påminner om den svenska med den skillnaden att det framför allt finns två starka motivströmningar i Polen: hanteringen av den sovjetiska historien samt uppslukandet i EU. Det sant polska eftersöks.

Det är svårt att inte jämföra fixstjärnorna, Szymborska och Zagajewskis, poesi när Antenner i regn nu släpps på svenska, även om jag är medveten om att poeterna själva är synnerligen oförtjusta i den typen av likhetsletande. De vill ju vara originella. Ändå finns en mängd drag som är likartade. Det i mitt tycke mest intressanta är att båda arbetar med en form av determinism i sina dikter. Hos Zagajewski låter det såhär i dikten ”De stora fartygen”.

Och allt som finns nu fanns redan då, bara
i största sammanfattning.
Våra dagar fanns redan. Och i den dånande ugnen bakades
våra hjärtan,
Och stunden då jag mötte dig kanske också redan fanns,
i min misstro

I Szymborskas ”Kärlek vid första ögonkastet” finner man samma idé om att allt är utstakat. Också i den poetiska stilen liknar de varandra, men i någon mån måste man nog skylla Anders Bodegård, eller hylla honom eftersom poesin obeaktat ursprung blir bra, för hans översättningar. Inte desto mindre: tonen är densamma hos de två poeterna.

Adam Zagajewski är en alldeles för bra poet för att sakna egna drag. Hans poetiska idé är annorlunda. Han utgår från konkreta, vardagliga händelser och beskriver dem, men med en underton av allmänmänsklighet, inte sällan med ett stråk av illusionslöshet. Dessa mycket enkla utgångspunkter kräver en mästares handlag för att lösgöra sig och bli allmänna.

Det kan hända överallt, ibland på ett tåg,
då jag är ingenstans: med ens dras
dörren upp och in träder glömda gestalter, här kommer
min lille systerson, som inte längre finns
men nu är glad och skrattar,
och en viss kinesisk poet som älskade
höstträdens löv och musiken,

Det fina med Antenner i regn är att Zagajewski har just det handlaget. Det mycket enkla i helt alldagliga situationer letar sig in i läsaren och blir del av. Det lite tråkiga med utgåvan är att dikterna inte är en av hans böcker utan ett sammandrag av tre, Återkomst, Antenner och En osynlig hand, en form av absurd effektivisering. Personligen hade jag föredragit verken i sin helhet. Nu fungerar det bra ändå eftersom dikterna är fristående. Jag tror att alla som älskar Szymborskas poesi kommer att falla handlöst också för Zagajewskis. Om det inte redan är gjort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva − tio =