Meny Stäng

Staffan Bergsten: Tomas Tranströmer: Ett diktarporträtt / Dikter och prosa 1954-2004 & Jonas Ellerström: Tomas Tranströmers ungdomsdikter

Av Peter Nyberg
Albert Bonniers förlag, 384 sidor & ellerströms

 

Jonas Ellerström blir läsarens ciceron i det lilla häftet Tomas Tranströmers ungdomsdikter som till poetens 80-årsdag utgavs på Ellerströms. Uppsatsen är kort men vi får följa med in i poetens första diktning och läser tillsammans med Ellerström poesin, får omkringverket förklarat för oss och inser, om det inte redan är gjort, att Tranströmer var extraordinär i poetiskt hänseende redan som gymnasist. Naturligtvis var han inte färdigutvecklad men långt före den mer normalbegåvade, eller för all del de utomordentligt begåvade, gymnasisterna vad gäller poetisk färdighet. Flera företeelser i dikterna pekar fram emot debuten med 17 dikter 1954 då poeten bara var 23 år. Bland annat oviljan att infoga ett jag i texterna, antagligen till följd av tanken på ett objektivt korrelat som manifesterades av TS Eliot och innebär att ting eller händelseförlopp i tillvaron bör stå som symbol för och förmedla diktens känsloläge. Ett exempel från gymnasistens poesi illustrerar den anmärkningsvärda förmågan att hitta den här typen av originella bilder:

feberalger sover
i kroppens gölar

som en blodstinn
jättefästing

hänger solen
över skogsranden

Ellerströms uppsats avslutas med ett appendix bestående av ett av Tranströmer skrivet bidrag till en artikelserie i Arbetaren 1953: Anteckningar från lappsjukans domäner. Här syns en ung skribent vars insikter i prosan kanske inte är i paritet med hans poetiska förmågor.

I kontrast till Ellerströms minimalistiska utgåva står Albert Bonniers och Staffan Bergstens tvåbandsutgåva Tomas Tranströmer: Ett diktarporträtt och Tranströmers samlade verk i en volym: Dikter och prosa 1954–2004. Det är mycket vackra böcker med bilder från Tranströmers insektssamling på insidan av pärmarna.

Bergstens utgångspunkter är annorlunda. Han bygger sin framställning på anteckningar som givits honom av paret Tranströmer och på sin egen kontakt med poeten, betonar att Tomas Tranströmers integritet är stor men att de personliga upplevelserna bör avspeglas i dikten. Utifrån poesin och Tranströmers hjälpligt hopsatta livshistoria arbetar sig Bergsten igenom författarskapet; dels kronologiskt, dels utifrån en handfull teman som kristendom, natur, mystik och jaget. De enskilda dikterna hänvisas till på ett givande sätt i Dikter och prosa. Upplägget är essäistiskt, vilket både är bokens styrka och dess svaghet. Styrka eftersom den genom upplägget blir mer lättläst och svaghet eftersom dess struktur innebär att Bergsten tar om passager och ständigt hänvisar framåt i boken.

Bergstens ledarskap genom verken är annars oerhört kompetent. Att Tranströmers författarskap är någorlunda lättillgängligt är litteraturvetaren medveten om och kringgår på så sätt fallgropen att alltför omständligt läsa dikterna. Samtidigt finns djupnivåer i analyserna, vilka framför allt utgår från den biografiska läsningen. Dock blir texten aldrig tungrodd, vilket är en bedrift när en poet avhandlas på det här sättet. Balansen mellan att låta läsaren tolka och att själv ge avgörande ledtrådar är svår men Bergsten är även i så motto mästerlig, vilket gör den första från-födelse-till-död-biografin över Tranströmer oerhört njutbar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 1 =