Meny Stäng

James Joyce – Blänk av Ametist

Av Peter Nyberg
Översättning av Lars Johansson
ellerströms, 95 sidor

 

James Joyce var en av prosans förnyare i början av 1900–talet. I handböckerna omnämns han ofta tillsammans med Kafka och Proust, en trio som på olika sätt får stå för den modernistiska romanen och livsnerven genom seklet. Få av mina översiktsverken nämner ens Joyce lyriska produktion och omnämns den så är konstateras Kammarmusiks existens i en bisats.

Sedan tidigare finns översättningar till svenska av Joyce poesi men aldrig tidigare har en någorlunda komplett översättning gjorts. Motsägelsefullt nog är poesin i långa stycken enklare att översätta än hans en hel del av författarens prosaverk, Finnegan´s Wake består till exempel av en mängd allusioner, ljudliknelser och språk. Här hyllas den svenska översättaren, Ebba Atterbom, av Ett porträtt av författaren som ung genom Joyce fascination för efternamnet, författaren utropar ”Attabom, Attabom, Attabombomboom” i samband med ”The Fin had a flux and his Ebba a ride”. Storheter som Gunnar Ekelöf och Lars Gustav Hellström har översatt en handfull dikter medan Birger Hedén 1982 översatte Kammarmusiks 23 verk.

Blänk av Ametist är en samling av Joyce poesi från det mest kända verket Kammarmusik till Enpennypoem till tre delar som kallas Ecce Puer, Ungdomsdikter och Tillfällighetsvers. Lars Johanssons översättningar är i min ganska oinitierade bedömning utmärkta. Längst bak i boken finns en notförteckning där man kan ta del av möjliga allusioner, anekdoter och motiveringar.

Paradoxalt nog är prosans stora omvandlare en mycket traditionell diktare. Rytmik och rim, en högstämd romantisk ton i Kammarmusik och en mer Lenngrensk humor i de senare av bokens översättningar. Framför allt är det i dessa småsnuskiga tillfällighetsverser som Joyce kommer till sin rätt. Det är på intet sätt stor poesi men den är underhållande.

– Jimmy Joyce, Jimmy Joyce, var har du varit, min vän?
– Jag har varit i London, hos drottningen.
– Jimmy Joyce, vad såg du, berätta är du snäll!
– Jag såg en säng utav mässing på Euston Hotel.

I Kammarmusik tillåter sig Joyce att bli mer storvulen, som i början av XIV

Min duva, min vackra mö,
stå upp, stå upp!
Nattens dagg svept upp
på mina läppar och ögon

De doftande vindarna driver
en suckars musik hit upp:
Stå upp, stå upp,
min duva, min vackra mö!

Vad som slår mig är just det traditionella draget. Där han i prosan undviker alla former av traditionella inslag genom olika typer av tankeström är han här fullständigt ordinär. Givetvis finns en omvändhet också i det, Joyce gör inget som någon annan.

Sammantaget är det intressant att läsa Joyce dikt eftersom det är just Joyce som har skrivit den och för att den avviker så fullständigt från avantgarde-prosan. Lars Johansson har gjort en fin kulturhistorisk översättargärning på det sättet. Däremot ges här inget nytt, Joyce storhet ligger i hans prosa, även i framtiden kommer den lyriska produktionen att hamna i en bisats i översiktverkens författarporträtt. I bästa fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 4 =