Meny Stäng

Ukon – Brukaren

Ann-Kristin Nilsson
Norstedts

 

En rosa, tre gula, en rosa, en gul, en grön, en blå, två rosa, en gul, en blå, en grön, två gula, en rosa, en grön, en rosa och en helsvart bakgrund. Så ser framsidan ut på Ukons senaste bok Brukaren. Nu tycker ni att jag är tråkig för att jag rabblade upp en massa färger men det är ju så han är den där Ukon, han rabblar upp en massa så det snurrar i skallen och kanske om man har tur så förstår man sig på honom. Ukon är en riktig ”mindfucker” som vi jordbor brukar säga när människor tar över våra hjärnor med avancerad text och får oss att träda in i världar vi aldrig tidigare besökt eller ens trodde fanns. Med andra ord så blir vi styrda både medvetet och omedvetet.

Brukaren får mig att känna mig som en femåring igen eftersom jag inte fattar vad jag läser till en början men när jag kommit till mitten ungefär så känns det som att jag varit där förut i det han skriver. Jag börjar förstå och se mönster han vill förklara.

Det finns ett återkommande kapitel om återfallsmannen Bobo som skyller sina alkoholproblem på alla andra eller rättare sakt allt han gör är andras problem och abslout aldrig hans egna. Det där tror jag är ett typsikt betende för oss svenskar. Vi gillar att vinna och ha allt men när vi förlorar och något går snett lämnar vi över det till människorna runt omkring oss.

Jag tror att detta är en utmärkt bok att använda i undervisningar inom psykologi och filosofi både på gymnasiet och på högskolan. Vi behöver Ukons ord för det får oss att stanna upp och tänka till och verkligen gå in i botten av oss själva och när vi är där i botten och rotar kommer vi förr eller senare fram till att vi alla är precis likadana. Exakt samma betenden fast med olika liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × ett =