Meny Stäng

W H Audens Begravningsblues

Av Peter Nyberg

Poesi fungerar på många sätt som religion. Det är i livets avgörande stunder som man griper tag i poesin för att låta den uttrycka känslor som man själv inte är förmögen att formulera.

Det finns därför mängder av dikter som avhandlar exempelvis födelse, bröllop eller död. En av de förnämsta dikterna i kategorin begravningar är W H Audens Begravningsblues. Om ni känner igen den är det troligen för att den blir uppläst på ett smått genialt sätt av John Hannah i filmen Fyra bröllop och en begravning. Därigenom har den blivit uppmärksammad över i prinicip hela västvärlden.

Från början bestod dikten av fem strofer och var en satir på sorgesånger skrivna till politiska ledare. Texten var en del av verspjäsen The Ascent of F6 som Auden skrev tillsammans med Christopher Isherwood och som publicerades första gången 1936. Efter en bearbetning återstod den första och andra strofen och textens slut låter antyda att den inte längre är ironiskt menad. Den omarbetade versionen skrevs för att sjungas av sopranen Hedli Anderson och publicerades först 1938 i Audens diktbok Antoher Time som en av fyra dikter under namnet Four Cavaret Songs for Miss Hedli Anderson.

Begravningsblues
(Översättning Bengt Jangfeldt)

Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: “Han är Död”,
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

Funeral Blues

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message HE IS DEAD,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my north, my south, my east and west
My working week and my Sunday rest
My noon. my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out everyone
Pack up the moon and dismantle the sun
Pour away the ocean and sweep up the world
For nothing now can ever come to any good

2 Comments

  1. Wajid

    Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
    Montera ner molnen och ta isär solen sen,
    sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
    ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 − 13 =